På halvstång

Dagens skratt

Snubblade över den här idag:



(Tack Fredrik Welander för dagens skratt :)

Kärlek en söndagkväll

Jag med 6,5 kg jättegnällig bebis som inte tycker någonting alls är bra och har gått från omotiverat stortjutande till ett konstant oupphörligt gnylande. Att vara i famnen duger nästan men man får under inga som helst omständigheter sitta still, bara gå. Runt runt.

A i soffan med 1/2 liter Ben&Jerry's chocolate chip fudge chocolate chip cream chocolate chocolate dream chunk chocolate icecream och glass runt hela munnen.

Han ställer sig upp. Räcker fram skeden.

- Ska vi byta?

Det är kärlek det.

2:a advent

Klädd för svt's temakväll

Hade glömt bort den här grymma tishan. Köpte den i slutet av graviditeten för att påminna mig själv om att en dag skulle jag få tillbaka min kropp och då skulle jag ha den här på mig. 3 månader senare och den sitter som en smäck. Och Sharkwater satt åter igen som en käftsmäll.

Sharkwater på svt2 just nu. Släpp datorn och sätt på tv'n.

Apropå att döpa sina saker.

Jag har ett luftgevär som heter Talulah.
Jag är en fredsälskande person som försöker tänka på miljön, bor i skogen och tycker om att skriva poesi och sticka raggsockor.
Vad är det som gör att av alla grejer som kommit i min väg så är det bilen och ett (tämligen ofarligt men än dock) vapen som fått ett eget namn?

Mörkret igen

Har precis varit ute och mörkertränat igen. Stod jättelänge ensam på mammas tomt i kolsvartet. Där fanns såna här läskiga grejer:




Det blir lite bättre varje gång.

Imorgon ska jag skaffa den här. Till Knappen, men mest till mig. Den ska jag läsa istället för Herta Müller för nu skiter jag i henne.

A döper bilen

Idag har bilen äntligen fått ett namn. Det har varit ett smågrått moln på vår himmel att vi inte hittat rätt namn till den. Det kan hänga ihop med att vi fick byta vår förra bil, som vi älskade och därmed döpte till Optimus Prime, till den här trötta kombin bara för att barnvagnen inte gick in i OP. Det var ett sorgligt ögonblick när vi stod där på trottoaren utanför Babyproffsen med den nya fina vagnen och insåg att i den här striden förlorar vår kära, bara ett år gamla, finbil. Att den nya inte ens kunnat uppbåda inspiration nog att kläcka ett namn säger väl sitt. Till och med lillbilen har ett; Prutten. Men idag kom det tillslut efter en tre månader lång graviditet. A levererade.
Så nu har vi alltså Gubbkepsen. Varken mer eller mindre.

Lämnar man kepan hemma och går istället kan man få se såna här saker:

Rådjursmorgon

De här tre gillar också våra äpplen. Det är andra gången den här veckan jag kommer på dem med att palla.

En röd fin snigeldag

Ibland kommer dagar då det känns som att alla lever med fartvinden i håret på väg till det ena spännande upptåget efter det andra, medan jag rör mig i snigelfart någonstans i världens periferi. Det är ju oundvikligt kan jag tänka mig, och det behöver inte heller vara en dålig sak även om det kan låta så.
Idag var det lite så. Då tog jag på mig A´s röda brallor och gick ut i frosten. Ute tänkte jag att det här hörnet av världen är ju faktiskt precis där jag vill vara. Lite mer sjöbris än fartvind. Eller skogssus. Här hör jag mina skor mot marken även utan klack. Här kan jag dricka ett äpple ur glas med handen mot samma träd frukten kom ifrån. Här är det tyst om inte jag väljer annat.

Här är några saker jag såg:


Det är nåt visst med den här stegen. Imorgon ska jag ta med braiga kameran att fota den med istället.



Det är tur att det är ordentligt skyltat här, så man vet vad man har.



Sen fotade jag alla röda saker som kom i min väg, det var mest bär. Och lite sånt här:



Nu känner jag mig jättedum som inte tog upp den när jag gick därifrån. Varför gjorde jag inte det? Det ska jag göra imorgon.

Ja. Så är det. I det här hörnet.

Eller ja,

det där med stuprör och överdimensionerat, det kanske var förra året. Eller förrförra. Ja, där ser ni, dags att köpa ny cykel kanske. (Eftersom det oftast är cykeln det är fel på, inte vägen...)

Frostmorgon

Den här snygga snedluggen hade jag när jag vaknade imorse. Det slog mig att det var inte allt för många år sen jag stod med hårspray framför spegeln och aktivt jobbade fram liknande frisyr. Det var strax innan jag började sy in mina jeans och bära två skjortor ovanpå varandra.
Man är ju alltid snygg bara nu. Det här funkar ju, tänker jag i mina stuprörsjeans och överdimensionerade tröjor. Men förmodligen kommer ju Knappen sitta över våra fotoalbum från 2009 och rynka på näsan: "Du. Det här med asymmetrisk frisyr. What was up with that?"
Så man är ju alltid ute och cyklar. Sköönt, tänker jag.

Morgonen; sol igen och frost. Långkallingar på. Skaffa nån typ av skinnfäll till vagnen. Jag är redan avundsjuk. Ligga på fäll, overall som skulle kunna extraknäcka som duntäcke, mössa med björnöron på huvudet och snöre under hakan, maten alltid färdiglagad, sova ovanpå någon när man vill.

Studsmattan är grannens, det är inte vi som gått händelserna i förväg.

India Dream

Det här är en av mina favoritskyltar i hela världen. Idag körde jag förbi den igen. Sedan var jag glad hela dagen.

Tillbaka

Som sagt: Utan bredband i 12 dagar försmäktade vi på denna ö. Nu är vi tillbaka igen och inte nog med det; skriver detta inlägg på min sprillans helt sjukt fina nya macbook. Vad var det jag sa om att vara analog nu igen... Jag konverterar as of now. Den är så fin att jag måste döpa den. Namnförslag välkomnas.

En annan ny upptäckt om självet har gjorts idag. Promenad med föräldragruppen (som den officiellt heter men i verkligheten består av enbart mammor så långt ögat kan se). Och fika.
Oh yes, you saw it. Barnvagnar på rad, i bredd, överallt. Äta bullen, prata barnet. Byggjobbare som brister ut i konstaterandet "Lattemorsor!" när vi, påbyltade som flyttlass, lämnar stället.
Och ja, det måste erkännas, smältas och slutligen accepteras. Touché.

Här är en En om dan på mitt favvo-träd på tomten.



En annan E.o.d:


Och här är bildbeviset på att det faktiskt var sol en gång i november: