fredag 28 oktober 2016

Nu ska ni få höra.

Igår var vi på studiebesök igen. Hallwylska palatset, sedemera Hallwylska museet på Hamngatan. Ännu en sån där byggnad man gått förbi en biljon gånger och inte haft en susning om vad som finns innanför. Wilhelmina von Hallwyl (född Kempe) var dotter till en industrimagnat och arvtagerska till en rekorderlig förmögenhet. Företaget fick hon, i egenskap av snippfolk, inte ta över utan hennes make Walther von Hallwyl fick ratta det medan hon ägnade sig åt "sina samlingar" istället. Hallwylska palatset byggdes, helt utan ekonomiska begränsningar, som parets representationsvåning, privata vinterbostad och kontor och stod klart vid sekelskiftet 1900. 1920 skänktes fastigheten till svenska staten, paret bodde kvar tills de dog (1921 resp 1930) och ett par år senare öppnades det för allmänheten som museum, där både den stilhistoriska blandningen i inredning och arkitektur såväl som Wilhelminas samlingar är av historiskt intresse.
There you go, varsågoda. 


Trapphus, inspirerat av Stockholms slott med den stora skillnaden att där slottets marmor endast är imitationsmålad är Hallwylskas äkta.


Stora salongen i guldbarock och rokoko med äkta 1500-talstapeter i tyg. Inga konstigheter.


Självaste Wilhelmina von Hallwyl (till vänster) gymnastiserar i det privata gymmet tillsammans med vännina och sällskapsdam. Hon var även intresserad av bodybuilding.
Skoja ba. För hållningens skull. Dock att det även finns en kägelbana på vinden där en betjänt fick sitta i ett vadderat hörn och ställa upp käglor och skicka tillbaka klot genom ett rör i väggen. Om vi flyttar vill jag ha en sån.

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh, det finns så många saker jag skulle vilja ha "om vi flyttar". Skulle förmodligen behöva ha ett hus i storlek med slottet (det med fuskmarmor ...) för att få plats med allt. Det kanske vore lite överkurs ... :-)
/Eva