Ingenting försvinner. Allt finns kvar.

Igår var vi på studiebesök på Hagby Återvinningscentral i Täby. Helt surrealistiskt ställe. Jag är fortfarande helt mållös. Det är mängden, och att se den samlad som var svårast att smälta. Att den finns skrämmer inte riktigt lika mycket efter att ha fått en föreläsning av en kvinna där som berättade att mer än 98% av alla sopor de får in återvinns på ett eller annat sätt. Och att det kontinuerligt förs intensiv forskning och olika projekt som syftar till att återvinna mer effektivt men också på nya sätt. Återvinningscentralerna i sig står också under förändring på olika vis, till exempel genom ett samarbete med en konstnär vars konst av sopor visas på Stockby Åvc på Lidingö. Det finns även tankar om att ha en aktiv remake- och försäljningsverksamhet på återvinningscentralerna dit man både kan lämna sina gamla grejer men även köpa nygamla. Hoppfullt ändå. På ett märkligt kontraintuitivt sätt.

Det här påminde mig om den helt magiska dokumentären "Into Eternity" om Onkalo, anläggningen för slutförvaret av det finska kärnavfallet. Se den. Oavsett om man är intresserad av kärnavfall, filmfotografi, framtidsvisioner/dystopier, mystik, berg eller bara drömska kameraåkningar som får en att omedvetet lägga huvudet på sned och glömma bort att blinka; se den. Finns på youtube.