måndag 21 mars 2016
Om att vara en bradålig feminist.
Har i veckan haft en liten nätdiskussion i Mirijams kommentarsfält angående all skit hon fått för att hon dokumenterat och delat sin 10 veckors träningsutmaning på ett eller annat sätt. Läs inlägget och skrolla sedan ner och läs Tjejsaren briljanta kommentar om feministers skuldbeläggande av enskilda kvinnor och de helt orimliga krav som ställs på kvinnor i feminismens namn. Just nu älskar jag internet och folk som internet ger mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vilka kloka och intressanta kommentarer, och jag tänkte just vad du skrev i slutet: underbart att läsa utan att det blir pajkastning och kaos. Hurra!
Jag har också funderat på et där många gånger. Det tycks ofta råda en tävlan om att vara mest medveten, mest rätt ... och om att trycka till dem som inte är sådär perfekta. En respektfull diskussion kan berika alla som deltar, men det där aggressiva attackerandet som ofta förekommer förändrar knappast varken tankar eller beteende hos den som utsätts.
Jag råkade förresten själv ut för det här när jag läste "Reklam och media ur genusperspektiv". Apropå en helt annan diskussion så nämnde jag en dokumentär jag sett om kvinnor som i Talibanernas Afghanistan drev hemliga skönhetssalonger där de sminkade sig och gjorde sig fina (strängt förbjudet naturligtvis), självklart inte för att gå ut och få bekräftelse av andra – det syntes ju inte – utan för att DE ville känna sig fina där under burkan. Jag skrev något om att jag gillade hur de vägrade låta sig kuvas fullständigt, trots att de var tvungna att bära burka för att inte fängslas eller piskas när de gick ute på gatorna. Några andra tjejer gick fullständigt i taket och talade på alla möjliga vägar om hur dum i huvudet jag var som kunde tycka att det var ens i närheten av starkt och feministiskt att några kvinnor sminkade sig. Jag dog en smula inombords :-(
En annan intressant anekdot från kursen är när alla gick i taket över en bild från en leksakskatalog. Ett barn med hjälm, solglasögon och alla möjliga skydd stod och såg cool ut på ett par inlines. Alla var SÅ arga över att det var en kille som framställdes så, för det är ju så stereotypt. Min stilla undran över hur de kunde se att det var en kille och inte en tjej förbisågs ...
Jag vill för tydlighets skull understryka att jag tycker att det är viktigt att reflektera över hur kvinnor och män – och de som inte vill ha någon uttalad könstillhörighet – framställs och behandlas, och att var och en ska ha lika friheter och rättigheter.
Johanna: Ja! Pepp på god ton!
Eva: Åh, det kryper i kroppen av så många anledningar när jag läser om dina kursare! Enkelspårigheten, pajkastningen, oförskämdheten. I princip INGET är svart eller vitt. Kan vi snälla ha den enkla lilla principen som utgångspunkt, tänk vilka samtal man skulle kunna ha!
Jag känner väl igen den där tystnaden Tjejsaren pratar om i sin kommentar. Hur jag undviker att prata om vissa saker för att de inte är tillräckligt jämställda eller feministiska för att kunna synas med lupp. Och då har man väl misslyckats? När man i en och samma handvändning tystar de man uppmanar att höja sina röster?
Skicka en kommentar