Ett steg fram, två tillbaka med vården.

Just ja. Farbror pojkdoktorn ringde tillbaka. Det batteri av tester de fick ur de där sex rören blod ser "jättefina" ut. Ingen glutenintolerans, inga konstiga värden, inga brister, allt så himla bra bara.
Vilket lämnar oss vid... (trumvirvel) ...väder, vind och stress! När doktorn föreslog att vi skulle nöja oss så då och om det blev värre kunde jag ju höra av mig igen fick jag en hjärnblödning och sa okej. Det är för mig helt obegripligt att jag suttit i hans rum och pratat om hur jag känner mig helt belägrad, att min hud känns som en enda stor oroshärd, att han sett hur jag ser ut och ändå, ändå föreslår han att vi nöjer oss så när testerna bara visar hur fint allt är. Inte ens ett förslag. Jo, ett. Att "om det blev värre" kunde jag ju kanske höra av mig till den där hudläkaren jag träffade för 1,5 år sen. Han som kom fram till kortison och stress.

Plockade dock upp Idas råd om Omega 3 och Jättenattljusolja och det absolut akuta har lugnat sig. Istället för stora röda kliande fält över hela kroppen är jag snarare en ganska ordentlig samling småsår och mindre fläckar där klådan blir superintensiv ibland. Så eh ja. Uppenbarligen hade jag ett underskott av fettsyror men det var ju ironiskt att det var med hjälp av ni eminenta personer jag skulle få hjälp med det och inte vården. Kämpar vidare alltså. Hepp hepp.