Barnen kollar på Buskul på Morgonshowen. Buset är att ungarna gömt en walkie talkie någonstans och får sina föräldrar att leta efter röster på olika ställen. I slutet av buset skrattar allihop. Förutom en pappa. Han står med walkien i hand och utbrister "Jag har inte tid! Jag har inte tid!". EXAKT så skulle förmodligen jag reagera. Hur tråkig?!
Practical jokes har verkligen aldrig varit min grej. Nu har jag inte råkat ut för särskilt många men när det hänt är jag en sån som känner sig fruktansvärt förnedrad, munnen spänns i ett stelt leende, jag stöter ut något slags svindålig imitation av ett skratt som låter "he! he" och går därifrån skitirriterad, olidligt generad och förbannar alla människor jag känner.
Charmigt, va? Att kunna bjuda på sig själv. Mmmm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar