Blackfish.

Blackfish. Nu har jag sett den två gånger på två dagar. KAN inte sluta tänka på den. Jag vet inte om det är undervattensbilderna med den helt passiva statiska kameran som bara ser och ser, det där tysta majestätiska som utan en krusning på vattnet plötsligt är dödligt, det obegripliga i hela premissen "valar i fångenskap" eller de där stora leendena på till synes duktiga men ändå så märkligt aningslösa tränarna i sina våtdräkter. När späckhuggaren tar sats ur djupet med sin tränare framför sig balanserande på nosen och de flyger upp genom vattenytan i en båge stor som ett hus, hur de unisont vänder i luften och dyker sida vid sida ner i djupet igen och det enda jag kan tänka är "Skalperad. Han skalperade henne."
Jag kan bara inte sluta.