Livet med en 4,5-åring kan, eventuellt lite grovhugget, summeras med två frågor. 1: Hur gör jag bäst för att fostra detta barn till en empatisk, kärleksfull, solidarisk och trygg individ? Och 2: Vad gör vi med legot?
Fråga två har jag nu efter viss tandagnisslan löst. Inspirerad av vänner som vi besökte förra helgen har jag alltså sytt legopåsen! Eureka!
Två lager tyg (här: från Ikea); ett ytter, ett inner. 1 meter i diameter.
Handtag - inte att underskatta. Sticks in mellan tyglagren innan de sys ihop. Förstärkte även sömmen ljust där.
Här hade vännernas påse breda hällor längst kanterna, men jag valde öljetter (10 mm) för att jag gillar öljetter och för att det alltid ser proffsigt och välgjort ut. Använde så många jag hade hemma men funderar på att fylla ut med fler så att påsen blir lite tätare ihopdragen. Bomullsrep, långt som tusan.
Så, när man är klar med leken tar man helt enkelt repet och drar ihop hela härligheten.
Greppar handtagen och hänger upp,
eller tar med. Voilà!
4 kommentarer:
Jättesmart! Än så länge har Arvid mest Duplo men han tycket inte att det är så roligt längre. Vi har nog kommit till Legoåldern och det är kul eftersom jag älskar Lego!
Kram Helena
Finaste legolösningen jag sett på länge, var tvungen att dela på fejjan!
Legopåsar är helt fantastiska! Det enda jobbiga är det här med sorterandet. Det är så svårt och så drygt..
Helena: Alltså LEGO! Det finns liksom ingen hejd på hur genialt det är!
Mirijam: Tack och bock! Jag ser det, min statistik gick bananas! Känner mig mkt känd!
Aloha Riot: Kaosteori. Mkt läglig. Alt en mamma som av outgrundlig anledning slappnar av av att sortera saker!
Skicka en kommentar