Spretigt inlägg om att eventuellt försöka komma tillbaka hit.

Tänker kanske varje dag på att jag vill blogga igen, men när det varit tyst ett tag framstår det mesta som jag kan tänkas ha att säga just nu som ganska meningslöst. Jag kan ju blogga om att jag syr som aldrig förr, att alla i familjen fått nya kläder de senaste veckorna.
Jag kan ju blogga om att jag skulle köpa nya skor att superpromenera i, ett par löparskor till och med, men att valet av sko har exploderat ut ur alla tänkbara proportioner och nu framstår som ett livsavgörande beslut som blivit näst intill omöjligt att ta. I morse innehöll 6 av 7 flikar i min webbläsare olika alternativ och medan jag bläddrade mellan dem och febrilt väntade på någon slags magkänsla stegrade sig köksklockans tickande till kyrkklockevolym och domedagen började släpa sig nerför vägen.
Sen var det de där självporträtten jag skulle ta efter att ha drabbats av nostalgi. Jag tog faktiskt några, gjorde en pastisch på mig själv men jag såg gammal ut! Haja det. Jag brukar inte ha så mycket åldersångest men det var någonting med pannan, något som bara gjorde mig deppig. Kan möjligtvis  ha något att göra med att jag inte sovit en hel natt på snart 5 månader, i sann spädbarnsanda, men å andra sidan brukar A nu för tiden använda ordet "väderbiten" när han beskriver mig. (Obs! att han däremot tycker att det är "jättefint" och inte typ... säger det som något dåligt. Han är ju inte ett svin.) Det känns fint. Men de där bilderna. Gammal och sliten, tyckte jag.
Men nu har jag bestämt att jag ska skita i det. Jag ser väl ut som jag ser ut, herre gud, och är dessutom inte 20-nånting längre. Så. Här bild på pannan men inte minst på hemmasydd tröja:

Jenny Hellströms bok "Sy! Urban Collection". Sån jäkla inspirationsbomb. Skaffa den och sätt igång bara!

(Plus: har nu även beställt skor. Custommade från NIKEiD. Slutet gott, allting gott.)