Traderadimman.

Igår kväll förlorade jag ett gäng auktioner på Tradera, alla var med väldigt färgglada barnkläder, och när jag sen gick och la mig och började få feber på natten så hängde det där liksom kvar. Tanken att jag är en sån som "gillar tråkiga färger" kom till mig och satt sen som en utsvulten blodigel på hjärnan hela natten. Och eftersom bebis var ovanligt medgörlig och för en gångs skull nöjde sig med nappen varannan gång han vaknade så resonerade min extremt trötta och luddiga skalle fram att han därför nog också var en sån och att vi var in this together, det här med att gilla tråkiga färger. Så varje gång jag vaknade till, ca en gång i timmen hela natten, föreställde jag mig att vi låg i något slags hav av bruna ränder i olika nyanser och varje gång jag gav Junior nappen och han sög tag i den och tystnade så uppfylldes jag av en extremt stark känsla av total förståelse oss emellan. Vi, i vår brunrandiga tillvaro mot den där färgglada världen där ute som uppenbarligen inte ville ha oss.