Jag har alltid ätit p-piller. Sen jag var 16 och någon person på ungdomsmottagningen sa att det var det bästa har jag pillat i mig de där. I 18 år. Olika sorter, olika starka i olika perioder av livet men än dock; jag har mixtrat med mina hormoner i hela mitt vuxna liv. Som jag tror att många, många kvinnor gör. Att p-piller finns är en helt fantastisk grej. Att vi kan leva ut och älska och ligga och det står oss fritt hur vi vill agera och växa. Det är inte det.
Ett par gånger under de här åren har jag trevande frågat min gynekolog (som jag nog ska byta när jag tänker efter) om alternativ till piller. Jag vet att de finns och vad de är men knappt något om hur eller hur bra. För jag vill veta hur jag känns au naturel. Hur är mitt humör, hur är min kropp, hur är min sexlust? Är det samma eller har jag gått runt i bokstavligt talat mer än halva livet och... inte vart som jag borde vara?
Gynekologen, som jag nu verkligen tänker byta när jag tänker efter, har svarat med ljummet intresse, "ja jo", som om min fråga inte var allvarligt ställd. Lagt fram någon liten broschyr kanske, lite blasé med tankarna på annat. Men jag vill verkligen veta. Och det börjar bli dags nu igen.
Så. Hur gör ni? Vad har ni provat, hur funkade det? Jag vill veta det som inte står i den där glänsande broschyren.
15 kommentarer:
Det här en hjärtesak för mig.... Är precis som du övertygad om att p-piller i förlängningen är en skitbra sak, kvinnlig sexuell frigörelse osv- men: Att mixtra med hormoner redan från 14,15,16 års ålder är ju eg helt sjukt. Man är ju inte ens färdigvuxen- för att inte tala om hur ofärdig i sexuella relationer. Jag åt också p-piller under många år utan att förstå att de var roten till en massa ont, både fysiskt och psykiskt. Jag blev en så himla mycket gladare, kåtare och helare(fysiskt!) människa utan p-piller. Kondomer funkar utmärkt hemma hos oss!
Jag vägrar p-piller, eller rättare sagt hormoner. Jag är övertygad om att det verkligen inte är bra för kroppen. Just nu kör vi kondom, men det lutar åt att det blir en kopparspiral sen (igen). Det har funkat fint för min del, och det är det enda preventivmedlet (förutom kondom såklart) som inte har med hormoner att göra.
Jag brinner verkligen för detta!! Min grundinställning är att p-piller är skit. Det hanteras för lättsamt. Det ges till för unga tjejer. Det tas för länge. Det finns för lite kunskap om långvariga effekter. De fuckar kroppens hela system. Osv osv. (Nu pratar jag inte om politisk betydelse...)
Slump att så jäääääkla många idag har problem att få barn? Efter att ha käkat hormonpiller i tio-femton år och sen är typ över trettio när de börjar försöka? Nej.
Sen jag fattade detta för sju år sedan har jag inte använt något annat än kondom vid tillfälliga ligg. De fem senaste åren har jag haft en fast relation. I tre år hade vi oskyddat sex. Sekunden vi bestämde att göra en bebis blev jag gravid. Samma sak två år senare.
Jag kopplar det till att jag känner min kropp till hundra procent. Yoga och mat som balanserar hormoner osv.
Nu låter jag snöig; och jag säger inte att detta är en "metod" men har man en fast relation och inte har något emot att
kanske bli gravid - testa! Bokför din mens noga. Kolla flytningarnas kletighet (Billings metod). Läs om mat och hormon. Känn efter hur kroppen känns. Gör saker som stärker hela dig. Använd menskopp. Lita på att du vet bättre än alla gynekologer i hela världen.
Och känns det läskigt - använd kondom under tiden du kartlägger din kropp och ge det minst ett år efter amning.
Jag slutade med p-piller redan i 20-års åldern (är 35 nu) på inrådan av dåvarande pojkvän som ifrågasatte just det här med mixtrandet av hormoner, annars hade jag kanske inte tänkt på det själv förrän senare, Jag håller ju med er om att det är vansinne att hålla på med hormoner och liksom störa kroppens egna rytm och flöde och är väldigt glad att jag slutade så pass tidigt, eftersom jag då bara hann äta dem i ett par, högst 3-4 år.
Och vill du ha koll på mens och ägglossning kan du ladda ner en app som heter p-tracker lite som har koll på allting åt dig! ;)
Vi använder kondom. Det började med att jag slutade äta p-piller för att kolla om jag faktiskt mådde dåligt av dem som jag trodde. Testade några olika sorter samt minipiller men det funkar inte för mig. Jag kan inte påstå att jag får några konkreta biverkningar egentligen men jag mår bra mycket bättre utan.
Jag började ganska sent med p-piller (Jasmin eller Yasmine eller vad det nu är tror jag att det var) och kände egentligen ingen större skillnad på hur jag mådde före och efter. Sen Tintin kom har jag haft hormonspiral och det har varit HELT underbart för mig som har fruktansvärda problem med ångest innan mens. Den har planat ut mina dalar rejält. Sen är inte jag heller något fan av att proppa i mig hormoner egentligen och jag håller med ovan om att det strösslas ut p-piller och annat för lättvindigt. Men för mig har den här spiralen varit räddningen både för mitt humör, mående och kanske till och med min relation med Mikael. Utöver att jag blöder mycket mindre och slipper den kolsvarta ångesten 10 dgr i månaden så upplever jag ingen annan påverkan på mitt liv.
Kopparspiral efter många års piller. Blödde apmycket till en början, det la sig. Så sjukt skönt att inte greja med piller. Nu spiral och menskopp - happy underliv. Får lite mer slemmiga flytningar med spiralen, det var en bieffekt jag märkte i början, men är inget jag störs av eller märker längre. Man slemmar ju runt i alla fall, om man säger.
Kan också rekommendera en gyn på kvinnohälsan söder i högdalen. Asbra. Tart på telefon.
Jag har käkat piller som ung, upplevt både bra och dåliga effekter av dem (skydd=bra, dålig sexlust=dåligt).
Sen var det kondom som gällde i många många år. Funkade fintfint. :-)
Men när sambon och jag stabiliserade oss och blev stadiga körde vi oskyddat, med inställningen "blir det barn så blir det". :-) Det blev det förstås, men inte alls så lätt som jag i alla år trott (och oroat mig för).
Tre barn senare så ballade min menscykel ur HELT och jag blödde (förblödde?) så till den milda grad (8 dagars blödning, 14 dagar blödningsfri over and over, vi snackar dessutom mängder som förstörde både möbler och kläder här!) att jag i desperation började äta piller igen.
Minipiller, sådana som skall vara extra bra för lite lätt glömska människor - Cerazette.
Till en början - blödde i ÅTTA veckor (värre än avslaget, konstaterade trött sambo).
Sen - helt stabilt.
Nu - MÖRKT, DEPRIMERAD, TRIST.
Så, nu?
AHHHHHHHHRHRHRHRHRRRRGHHHHH!
Jag skall sluta med pillren på prov, se om mörkret lättar. Sen skall jag läsa på ordentligt om konsekvenserna av att ta bort livmodern.
Fler barn skall jag inte ha. :-)
Så...
Om du inte blöder mycket - testa en kopparspiral, de måste vara helt suveräna med tanke på att de inte påverkar kroppens naturliga hormonbalans alls.
Jag ÖNSKAR att jag kunde testa det, men då skulle jag sannolikt förblöda....
Till en början
- Till en början (text som slarvade omkring i botten av min långa kommentar!)
Jag slutade med p-piller för fyra år sedan efter att ha ätit i 14 år. Jag började för att jag hade förjävlig mensvärk och var rädd att jag skulle få det igen när jag slutade. Men jag klarar mig bra på en ipren! När jag slutade hade jag ingen fast relation och när jag fick det använde vi kondom i början. Sen har vi kört med "avbrutet" (!). Jag känner exakt när jag har ägglossning och har under de 3,5 åren vi har varit tillsammans "bara" blivit gravid när vi har velat det. En gång blev det barn och den senaste gången ett missfall. Båda gånger blev vi gravida på första försöket. Om det inte hade varit ok för min man med den metod vi använder så hade jag nog testat pessar. Jag vill aldrig börja använda piller igen!
Kram Helena
Intressant att du frågar, för det där har precis varit uppe till diskussion med en kompis. Jag har ätit p-piller i tio år, pga oerhört oregelbunde mens och som bekvämt preventivmedel. Funkade hur bra som helst för mig, men blev ändå lite nojig över hormoner i tio år. Och många verkar tycka att de mår så mycket bättre utan, just humörmässigt och sexuellt. Så nu har jag dumpat dem i ett försök att kanske få ett barn (hence anonymiteten, hoppas ok) och samtidigt kolla hur kroppen funkar utan.
Varken han eller jag är särskilt förtjusta i kondomer, så hoppas hitta något annat preventivmedel sen när det kanske åter blir dags att skydda sig. Har funderat på kopparspiral?
Alla! Tack snälla, fina ni för att ni delar med er!
teapot: Men åh. Jag hoppas verkligen du hittar något som passar, det låter helt fruktansvärt som det är nu!
Helena: Jag kommer ihåg när du började med p-piller! Those were the days... Sorgligt att höra om missfallet. Men roligt att höra att ni försöker igen!
Anonym: All lycka till er! Hade ett långt samtal med Kråksång (som kommenterat här ovan) igår och det lutar åt kopparspiral. Ironiskt att jag fått tusen gånger mer matnyttig info av era kommentarer och vårt samtal igår än alla de gånger jag frågat gynekologen sammanslaget.
Å ja, detta viktiga ämne. Alltså det känns som att någon sorts sektgrej gör att alla som jobbar med detta alltid alltid rekommenderar p-piller till alla som kommer, hela tiden. Jag har flera vänner som gått till gynekolog för att skaffa ett annat preventivmedel och som gått därifrån med p-pillerrecept. jag själv har bokat en tid för att sätta in kopparspiral, gått dit, och sedan gått hem med förnyat minipillerrecept i handen. Det är ju HELT STÖRT.
Jag och en kollega håller för övrigt på med ett reportage om detta. Ju mer vi gräver, desto fler sådana här historier hittar vi (och gräva behövs inte ens förresten, typ blåsa lite på ytan räcker).
Slut på ryt. Och tack alla som skriver om det.
Skicka en kommentar