"Om detta talar man endast med kaniner" av Anna Höglund.

Hej, här kommer jag med boktips! Anna Höglunds "Om detta talar man endast med kaniner". Jag ä l s k a r såna här böcker. Enligt bokhandeln är det en bok för 9-12-åringar men för mig är det en av de där helt ålderlösa böckerna, de som snarare är för en viss typ av person än en specifik ålder. (Som tex flera av Shaun Tans titlar). Det är en total enmanshow i det avseendet att författaren också är konstnär, eller kanske är konstnären också författare, hur som helst känns både text och den suggestiva, ibland nästan kusliga, bilden som ett högst personligt avtryck av just upphovskvinnan. Inte nödvändigtvis på det sätt att det sökande efter sammanhang och samhörighet som huvudkaninen söker är hennes eget, men uttrycket; den säregna mörka tonen i berättandet, både visuellt och textuellt. Jag vet inte hur jag ska beskriva det utan att låta skitnödig men kontentan är att den här fantastiska, vemodiga lilla pärlan lämnar mig inte bara lycklig på det sätt litteratur då och då gör utan även omåttligt nyfiken på vad mer för oemotståndliga märkligheter som rör sig inuti Anna Höglunds hjärna.