Dagens preggo.

This here bäbis sprattlar så mycket att det känns som att jag har en gejser i magen. Och även om det känns som att jag överdoserat kolsyra så är det åtminstone lite utdelning. Har den totala tjockångesten. Och det känns ju lagom larvigt när det är barn på väg men den här graviditeten är, till skillnad från den första, mest en transportsträcka och dessutom lite mer utav allting. Jag är redan, sen en månad tillbaka, större än jag var när Knappen föddes.
Fick låna en kokbok för gravida av Renée Voltaire av grannen precis i början. I förordet skrev hon att när hon väntade sitt andra barn bestämde hon sig för att hon inte alls behövde gå upp mer än nödvändigt i vikt. Hon kunde fortsätta att vara som vanligt och pigg och glad och med lite mage bara. Ungefär så långt kom jag i den boken. Redan från början var jag jättehungrig och åt hur mycket som helst. Hade ångest också och var inte alls särskilt upplagd för att tänka på att jag skulle vara smal och gravid samtidigt. Vi åt (och äter) bra, hemlagad mat men hade säkert kunnat dra ner på vit pasta och annat mjöl. Men det var tankar jag bara inte orkade ha. Och nu kanske man skulle kunna gjort annorlunda, bäddat en annan säng att ligga i, man skulle tex kunna sluta gnälla och vara glad att man över huvud taget kunnat bli gravid både en och två gånger. Och det är jag. Believe you me. Men det här är min graviditet och så här känns den just idag. Som ett hus. Som börjar få ont i ryggen.