Så kom det då. Första besöket på Astrid Lindgrens barnakut. Knappen snubblade över dammsugarsladden under eftermiddagen, gjorde en praktvurpa och landade på axeln. Han har en fraktur i nyckelbenet men man gör ingenting åt det utan låter det läka ihop av sig själv på en sisådär 3 veckor. Men vilken hjälte han var hos doktorn. Lät sig kläs av trots ont och lät doktorn klämma ganska hårt över axeln trots att det syntes lång väg hur han spände sig i hela kroppen och kämpade för att inte slita sig loss. Sen fick vi åka hem och när vi skulle sova var han lite orolig, satt i mitt knä och kved tillslut med nappen i munnen "lägg ner mig försiktigt" och då gick jag sönder lite inuti.
Vår lilla skrutt.
4 kommentarer:
Å nej! Hoppas han kan sova gott i alla fall och att ontet går över snabbt.
Å hua. Krama den lille skrutten. Men försiktigt!
Ååååh lillKnapp!! Faster och resten av de där med mig hälsar en massa massa! Kram (speciellt Ella som blev himlans orolig att bästa kusinkompis hade ont!)
Johanna: Det går ganska bra, tack och lov. Fast det svider lite hjärtat när man ser hur han liksom är försiktig med vänsterarmen hela tiden. Lilla skruttet...
Fröken K: Ja, mycket viktigt, det där med försiktigt. Han är det själv hela tiden, ber om hjälp att komma ur soffan och sånt. Så himla tuff och modig!
Mathilda: Du får hälsa henne att det går ganska bra och att hon inte behöver vara så orolig! Och att vi vill ses snart!
Skicka en kommentar