Telefonsäljare.

Samtal med 21-årig (skulle det senare visa sig) manlig (pojkig is more like it) telefonförsäljare idag. När jag efter ett antal minuter inte verkar köpa hans säljpitch börjar han strö information om mig omkring sig, oklart i vilket syfte.
- Sofia. Är du medveten om att du fyller 33 år om 84 dagar?
- Eh, ja. Jag vet när jag fyller år.
- Då blir ju du såhära... medel... medelål... medellivsålder eller vad det heter.
- What?! Du måste skämta!

Senare:
- Sofia. Bor du själv, eller?
- Nej.
- Nähä... Vem bor du med?
- Min sambo.
- Är det en kille? Eller är det en tjej? Det kan ju vara en tjej och såhära.
- Det är en kille.
- Jaha. Annars hade jag kunnat ge dig första månaden gratis om du bodde själv.
- Okej.
- Fast det kan jag ijuförsig fortfarande göra. Om du är snäll.
- Snäll? Du kallade mig medelålders nyss.
- Men alltså, det står inte någon annan registrerad på din adress, men du bor med en kille säger du?
- Ja.
- ...Men alltså, på riktigt. Finns han?
- Hahaha!
- Men alltså, jag såg på tv om en tjej som hade hittat på en sambo som hon sa att hon bodde med. Fast han fanns inte på riktigt... Så du är inte som hon?
- Eh, nej, jag är inte som hon.

Sen hade vi ett långt samtal om homosexualitet och tanter på krogen. När hans ganska tunna plattityder till argument börjar tryta och han hänföll till "Åmeh, lägg av nu!"- argumentet avslutade vi och när vi sa hej då tilltalade han mig med mitt efternamn. Det var ett mycket konstigt samtal.