För nästan exakt ett år sen bad jag Knappen officiellt om ursäkt för att jag lämpat över en hög halvkassa gener på honom. Lite naivt hade jag väl hoppats på att det som kliar och svider och retas på mig skulle stanna just där; på mig. Det gjorde inte det och startskottet för ett liv med mjukgörande och kortison för Knappen gick.
Idag berättade min chef om hur hennes mamma satte sig och grät av skuld och samvete när de ringde från skolan och talade om att det visat sig att deras dotter såg alarmerande dåligt.
Lite så var det när doktorn konstaterade astma för Knappen idag.
Förlåt, lilla skrutt. Hade det funnits en inventarielista att redigera kring tillkomsten av dig så hade jag varit där med rödpenna, tro mig.
Förlåt.
Jag älskar dig.
6 kommentarer:
Vad tråkigt att höra. Lille Knappen. Men tänk på alla grymt bra grejer han har och kommer att få från dig.
Jag håller med kommentaren ovan!
PS. Känns lite fel att säga det i kommentaren till det här inlägget men fin ny header! ds.
Åh så trist. Kram till Knappen, men en ännu större kram till dig, för du behöver den nog mest. Han har ju garanterat fått sjukt många bra grejer från dig/er också, NÅT på minussidan kommer ju alltid liksom.
(Och håller med mdy - väldigt fin ny header!!)
Tack. Vad ni är fina! Det funkar ganska bra med medicinen han får och det kommer ordna sig finfint säkert. Tack för peppen!
Prova Bepantensalva på honom! Arvids allergiutslag försvann trots att pappa tyckte att vi skulle ha kortison.
Kram Helena
Helena: Bra tips! Ska prova!
Skicka en kommentar