Att bliva stur.

Idag tar A's lillebror studenten. Känns som det var i höstas vi satt i deras kök och diskuterade vilken gymnasielinje han skulle söka. Jag fattar inte vart tiden tar vägen. Hur kan det vara tre år sen?

Är däremot glad att jag slipper göra det själv igen. Jag gick ut gymnasiet och hade ingen aning om vad jag skulle göra. Men förmodligen var jag inte lika skräckslagen av tanken då som nu. Naiv fortfarande kanske (till skillnad mot nu då jag är gammal och vis).

Min dagmamma från lågstadiet kom på mitt utspring och hängde osthyvlar runt halsen på alla sina gamla dagbarn. Det var så himla fint. Jag glömmer aldrig varken henne eller osthyveln. Eller hennes djungeltoa hemma som var tapetserad med fototapet med tropisk djungelmotiv eller musikrummet som var hennes egna tonårsbarns lilla krypta och dit vi fick gå in bara ibland när de inte var där och tittade på en dagbarnförbjuden film som hette "Die hard" och som enligt ryktet skulle vara väldigt läskig. Och hur jag var hemlig förälskad i hennes son och att hon varje år hade en julkrubba full av djur som i början av december slagits in i små paket som vi i tur och ordning fick öppna ett varje dag av. Det är ganska få minnen från min barndom som är lika tydliga som de hemifrån Ulla. Jag hoppas att när Knappen tjoande står med studentmössan på sniskan på en skoltrapp om en sisådär 15 år så har han också en ryggsäck full av varma minnen från någon sådan plats, var den nu än visar sig vara.