Smack! bara.

Slutbesiktningen av huset är över och besiktningsmannen imponerad. "Det är sällan jag får se ett husbygge som är så väl utfört". Och vi blev stolta som om vi byggd det själva.
Efteråt la snickarna nycklarna på köksbänken, tackade för ett trevligt samarbete, hoppade in i sina skåpbilar och försvann. Och kvar stod jag och A i det plötsligt så tomma och stora huset och viskade med skräckblandad förtjusning "... vad gör vi nu?" och kände oss lite som om vi i ett ögonblick gått från praktikant till vd.
Egen nyckel. Ingen som pekar med hela handen och förklarar saker längre. Bara vi. Med vårt hus.
Plums.