Så kom den stora dagen.

A har pratat om att resa bort cirka forever. Förutom den här helgen i London, obligatoriska släktresor till Finland och en snabbvisit till Köpenhamn har varken jag eller A varit någonstans på år. Så med glittrande, längtansfulla ögon har han pratat om den Italienska landsbygden, maten, vinet, solstrimmiga motorvägar genom ett öppet och suktande Europa. Och jag har lett och sagt ja, jo men Knappen... Eftersom att flyga inte är A's bästa grej i världen har resa med bil eller tåg eller båt ponerats och planerats och jag har slitits mellan ångesten att lämna Knappen så länge som en sådan resa skulle ta och en längtan efter välbehövlig vuxensemester. Och så plötsligt efter mycket om och men så står A's bästa kompis Fred och hans tjej Timraren där och bara vi hänger med! och så vips! Imorse satte sig A&F i bilen och styrde kosan söderut med första stopp i Köpenhamn medan jag och Timraren flyger till Florens på onsdag där vi möts upp allihop för att dra ut på den Toscanska landsbygden och bo i borg och äta mozzarella plockad direkt ur en buffeljuver i dagarna fem. Sen gör vi en omvänd manöver och flyger tillbaka medan männen kör hemåt och bör landa i Sthlm tre dagar senare.
Så det här är vår energiinjektion. När vi kommer tillbaka står vi på tröskeln till nya huset, kan snart lämna den här lägenheten som långsamt blivit mindre och mindre och äntligen få landa i något som vi planerat och stött och blött i snart 3 år och som äntligen finns på riktigt.

Kanske, förhoppningsvis, kommer Äpplet förvandlas till videologg för den här resan, det vore himla fint och charmigt tycker jag men eftersom de där klippen A skickade över ikväll kom fram som bilder och inte film så får vi väl se hur det går.
Anyway, från oss alla i Sthlm till A & Fred i Danmark: Bon voyage, boys! Vi ses snart.