lördag 17 mars 2012
Osynliga mamman.
Knappen gillar kurragömma. Han är dock väldigt dålig på att leta. Igår stod jag bakom vår alldeles för korta sovrumsgardin i nästan 10 minuter medan han letade och letade. 4 gånger stod han 20 cm ifrån mig och trots att han fick ledtråd efter ledtråd av A så hittade han mig inte. Inte ens när jag med läpparna ihoppressade skrattade så att gardinen svajade mitt framför näsan på honom. Hade jag kunnat ta en bild hade jag gjort det och hade Knappen haft röd klänning och lockigt hår hade den kanske sett ut så här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
En kvalificerad fråga: varför blir inte du illustratör?
Kråkan: Ett ärligt svar: för att självförtroendet tryter avsevärt... Förväntningarna och allt det där.
Haha barn är så roliga. Idag passade vi mina kusinbarn (bla Klara, 2 år) och David bara "Klara, passa på att gömma dig nu så att Johanna inte ser dig". Då höll hon för sina egna ögon, och tjöt av skratt när jag trots det "hittade" henne. Mycket roligt.
Johanna: Knappen gör samma. Jag ser inget så jag syns inte.
Skönast är när han ska räkna, gömma OCH leta själv. Jag blir placerad någonstans medan han gömmer sig på annat ställe, håller för ögonen, räknar till tre och springer upp och bara HÄR ÄR JAG!
Jag sitter kvar och bara Oo...kej.
Skicka en kommentar