På riktigt, de säger så.
Under hösten har vi genomgått en säljutbildning på jobbet. I ett delmoment skulle vi ta med valfri vara till ett möte och sälja in den till varandra. Jag tog med Christina Herrströms ungdomsroman "Tusen gånger starkare". Det är en historia om könsroller, sociala strukturer och makt. I min säljpitch gick jag loss ordentligt med klyschan och sanningen att litteratur är kunskap och kunskap är makt, makt att förändra. I egenskap av bokhandel sitter vi på en alldeles förträfflig möjlighet att påverka och sprida all möjlig sorts litteratur som är viktig, kanske särskilt till unga människor.
Den allra enklaste förklaringen är den här: Jag önskar att någon hade satt en bok som "Tusen gånger starkare" i händerna på mig när jag gick i högstadiet. Det hade förklarat och tydliggjort vissa saker som jag själv då inte förmådde eller kunde sätta ord på. I allra bästa fall hade jag fått styrka och mod att ifrågasätta eller åtminstone diskutera tex könsroller och makt, sånt vi alltid kände av i ryggmärgen men inte kunde formulera.
Är det inte en nyckel för framtida förändring att ge de som är unga idag kunskap, insikt och verktyg, även i tonåren och genom andra kanaler än bara skolan? Eller är unga bara en slasktratt i vilken vi häller en sliskig Idol/Big Brother-häxa tills de äntligen gått ut gymnasiet, fyllt 20 och uppnått en ålder då det är dags att kallduschas med "de riktiga frågorna"? Jag vet inte hur jag annars ska tolka ovanstående kundcitat. Man måste förstå att inte underskatta ungdomslitteraturen. Den vågar, precis som ofta sina läsare, ta tag i stora frågor och väjer sällan för käftsmällar och sanningar. Visst finns det skit, men skit finns överallt. Och kanske låter det hela något högtravande, kanske överdrivet men so be it. Möjligheten finns där och den är stor.
Poängen är: chansen att få en unge/tonåring att tänka till om världen, kanske se sig omkring med nya ögon och ta sig en liten funderare, är inte det värt priset av "en riktig bok"?
6 kommentarer:
Jo! och jag tycker att du ska skriva ut ett antal ex av det här blogginlägget och ge ett var till de kunder som säger sådär. Förstår om du inte vågar pga spydigt mot kund och kanske ej så lämpligt, men tänk så bra det hade varit!
Det kanske iallafall går att dra kontentan muntligt?
Ungdomslitteratur... Barnlitteratur... Jag växte upp med en mamma som från första början introducerade mig till en MASSA böcker och alltid läste för mig. Böckerna jag stiftade bekantskap med då är i vissa fall såna jag fortfarande minns. Det finns otroligt många bra barn- och ungdomsböcker och de är definitivt värda att betala för.
Jag kan erkänna att jag är en av dem som emellanåt ryggar tillbaka då en barnbok kostar 90 spänn. Men. Jag brukar snart komma till sans när jag tänker på hur många fler gånger den blir läst än en av mina egna.
Johanna: Jag gör det efter bästa förmåga. Att smidigt och utan att de märker det säga: Nej, du har asfel faktiskt. Hehe.
Anonym: Låter som ett mycket bra initiativ. Det är ganska talande för vad barnlitteratur har för kraft att A fick pepp och mod nog att helt byta bana i livet efter att ha läst en bok från 9-12(åldersrekommendation)hyllan. Brukar berätta om det när folk behöver den där sista lilla knuffen.
Jonna: Haha. Så sant, det är väl få böcker så läses om på samma sätt som barnböcker.
Fyfan vad bra, igen! Gillade särskilt det där med idol/big brother-häxa till man "blir vuxen nog".
lilla S: Tack och bock!
Skicka en kommentar