torsdag 18 augusti 2011

Det här om fler barn.

Drömde inatt att jag blev gravid och upptäckte det ganska sent. Fick panik. P a n i k.
Flera av ungarna från vår föräldragrupp när Knappen var ny har redan fått syskon. Hur gör dem? Jag skulle gärna vilja att Knappen hade ett syskon men om känslan jag har för prospektet ett barn till håller i sig så kanske det inte blir så. Ibland känner jag mig dålig för att jag tänker så, som att det är jag som bara inte klarar av att ha flera småbarn samtidigt, som om det var en svaghet hos mig. När det egentligen handlar om att jag inte vill vara så styrd igen. Spädbarnstiden och andra året var fantastiskt på många sätt men det blir roligare och skönare ju större han blir, även om konflikterna blir fler. Jag tror att så här, nu när det finns tid för oss alla, men också bara för mig eller bara för A; det är så här jag är den bästa mamman jag kan vara till Knappen.

6 kommentarer:

Åsa sa...

AMEN till det! Men varför ska man behöva känna sig som ett UFO då man inte följer normen att vilja skaffa flera barn? Att vara övertygad att jag är den optimala mamman och inte ser syskon som ett självändamål anses fortfarande som oerhört egoistiskt. Jag vet flera föräldrar som inte känner sig speciellt lyckade för tillfället, "men om tjugo år, då kommer vi vara glada". Det pratar man inte om.

Anonym sa...

Jag ville inte ha fler barn. Men nu har jag ett litet H och min stora A fyller 7 år om två veckor. Perfekt åldersskillnad! :-)

Mathilda sa...

Håller helt med bea! De finaste o bästa är när man som du kan säga; nä jag vill inte ha fler barn nu. Varför skaffa barn bara för "att man ska ju"? Fan...ingen tackar en för att man gör nåt för alla andras skull. Jag tycker om iden med lite avstånd mellan barnen (i år menar jag), då ger man de barnet tid o uppmärksamhet i den mängd som krävs till de där iallafall 3-4 första åren. Som faktiskt kan va jävligt jobbiga. Mellan R o E: 3 år. Mellan E och V: nästan 4 år. Mellan varje barn har vi då också lagt tid på oss själva; pluggat jobbat gått ut o festat hängt osv med hjälp av barnvakt.
En sak till; varför ställer alla frågan om man ska skaffa fler barn när man fått de första? Ja o de andra.... Spontan känsla; vad fan har ni med de o göra?! Så kände iallafall jag o Kim när vi fick frågan en miljon ggr efter Robin kom.

Sofia sa...

Bea: Nej, precis! Jag har tänkt på det där också, att SEN blir det ju bra även om det är såjävlajobbigt med flera barn just nu... Nej, jag fixar inte det. Jag vill må bra nu. Och nu. Och nu. Hela tiden. Kommer den en dag när jag känner mig redo att bli småbarnsförälder igen, ja då kommer den. Men då ska det vara för att vi vill ha ett till barn, inte för att jag har dåligt samvete för att Knappen är ensam. (Med det inte sagt att folk skaffar fler på kort tid av samvetsskäl så klart).

menvisst: Allt funkar ju, det är lätt att glömma. Det är 23 (!) år mellan mig och min YNGSTA storebror och det blev alldeles utmärkt. Misstänker att om det blir en till så går den bebisen i sin mors sladdis-fotspår!

Mathilda: "Jaha och när kommer nästa då?!" Fick höra den också, som om det var någon slags självklarhet. Inte bara det, den frågan insinuerar att man antar att man vet hur jag känner inför föräldraskap och att det naturligtvis skulle resultera i en vilja att ha fler. Eh va?

Johanna sa...

Jag har ju själv inga barn ännu men har tänkt på det där: verkar helt omöjligt att veta hur länge man helst vill vänta. Jättejobbigt att ha mer än ett litet barn åt gången såklart, och samtidigt kanske smart att klara av småbarnsåren inom en inte alltför gigantisk tidsram för att sen kunna njuta av att kiddona blir större.

Men hm, vad vet jag. Vad jag vet är att man ska göra precis det som känns bra, om det nu är att skaffa flera barn tätt, glest, bara ett barn, inget alls eller tio. Det finns inget "rätt sätt" att skaffa barn på.

Sofia sa...

Johanna: Nä precis, det finns inget rätt eller fel. Jag kan tänka mig att en del skaffar flera för att just som du säger "klara av småbarnsåren". Skulle aldrig gå för mig. Never.
Vi får se helt enkelt. Något jag vet säkert är att jag inte kunde föreställa mig hur allt med barn skulle kännas innan. Jag trodde att jag kunde det men sen när Knappen väl kom så var det helt annorlunda. Det blir väl samma om det blir en till med!