lördag 11 juni 2011

Unisex?

Ganska ofta hör jag mig själv säga "Jag vill inte vara genuspolis men...".
Men... jag kan inte släppa det. Inspirerad av Jonna, som mailar om konstigheter hon ser, skrev jag ett mail till Lindex häromdagen och berömde dem för deras babyavdelning men klagade i nästa andetag över att sortimentet för större barn är så himla könsbestämt. De svarade med att upprepade gånger tala om hur viktiga deras kunders synpunkter är och att "angående en unisexavdelning är det fråga som vi arbetar med" och "sedan är våra plagg märkta på samma sätt oavsett om de är planerade till flick eller pojk, vilket innebär att man är fri att välja." (Vad den här märkningen som man utelämnat skulle kunna vara beats me. Vilken märkning skulle kunna göra dem ännu mer könsbestämda?) "Det går alldeles utmärkt att köpa plagg på flickavdelningen till sin son eller vise versa."
Den där sista meningen missar målet med sån marginal att jag häpnar.

Iallafall. Knappen fick ärva en påse kläder av en grannpojke häromdagen. Förutom en brun tröja, en mörkgrön t-shirt och ett par kamouflagefärgade brallor så var där i övrigt 1, 2, 3... kanske 15 tröjor och byxor i olika nyanser av blått.
I mailet till Lindex tog jag upp den slappa förklaring H&M levererat i frågan vid något tillfälle, att det är så efterfrågan ser ut. Det är så kunderna vill ha det. Lindex upprepade i svaret samma förklaring.
Så. Baserat på den här arvegodspåsen, är det verkligen så?

(Och nej, jag vill inte skicka allt blått, rosa eller volangprytt in i skärselden, och jag förstår att det ofta är ungarna själva som plötsligt i dagisåldern bara vill ha rosa/blått/tjej/kill, men innan vi går dit kan vi väl stanna upp och prata om vad vi, som formar det här samhället de växer upp i, har för del i just den problematiken?)

5 kommentarer:

Anonym sa...

Har Du "problem"?

Du kan! ju sy, juh...

Vi andra, vi får minsann gå i marinblått hela livet...

mathilda sa...

word!
kan inget annat än o hålla med.
Jag stör mig på en sak till i det här. De gånger jag tar upp frågan o försöker avdramatisera hela skiten, men ändå med en viss balans så misstolkas de hela som att jag totalvägrar mina barn blått på R o rosa på E. Varför? Det va ju aldrig så jag mena måste jag hålla på o förklara gång på gång, o så är diskussionen igång om att jag kanske ska gå så långt att sätta på R klänning....
Eller när nån köpt en rosa klänning till E, så får jag höra en ursäkt i stil med "jag vet ju att du inte gillar...."....say what?! det har jag inte sagt, jag bara tycker att alla kan vara så jädra könsbestämda i plagg, leksaker o sånt crap.

SUCK!!!

Kråksång sa...

Jomenvisst... "Jag vet ju att du inte gillar..." Man vill ju slåss ibland. Jag vill inte vägra mitt barn rosa klänning, men eftersom omvärlden reagerar med "Åh vad fin du är!" varenda gång hon har något flickigt på sig och konsekvent aldrig ens kommenterar hennes klädsel i övrigt är det liksom inte så konstigt att hon tror att hon bara är fin så, och FIN, det lärde som sig illa kvickt att det är tydligen det hon ska va eftersom omvärldens vuxna blir så jävla till sig så fort hon är konventionellt "gullig". Det gör ju onekligen inte det flickiga okomplicerat att ikläda sin unge.

Anonym sa...

Säck och aska....

...de yngre generationerna behöver lite uppförsbacke i curlingtillvaron....

Woahahaha..

/konservativ eller radikal

Sofia sa...

Lb: Förvisso. Men orka jämt!

mathilda: Sjukt konstigt. Jag känner igen det! Det blir världens tröttaste grej istället, man bara MEN KAN VI VARA LITE DYNAMISKA HÄR TACK. Det handlar inte om antingen eller! Inte för mig iallafall. Jag vill att vi ska öppna upp möjligheter där det är helt absurt att sådana låses in i könsroller. (visserligen absurt när det händer i de allra flesta lägen, men vi kan hålla oss till sak, just nu iallafall.)

Kråksång: Alltså, det gör ju ont i kroppen. Jag och A har haft världens diskussion ang det här inlägget idag. Jag måste själv bli mycket bättre på vad jag säger till barn och när. Man lyckas inte alltid praktisera det man predikar men någonstans måste man ju börja och det här är ett förhållandevis tillgängligt sätt.

Anonym konservativ/radikal: Utveckla gärna! Jag spricker av nyfikenhet.