lördag 31 juli 2010
Jobbar på att hålla mitt konsumentgnäll kortfattat (med starkt ventilationsbehov)
Igår lämnade jag för andra gången Zara-butiken i Nacka på dåligt humör. Filar på en teori om att det är dålig stämning på jobbet där. Varför har alla som jobbar där så jäkla trist attityd? Varför verkar service vara det som står absolut sist på dagordningen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det finns så många människor i serviceyrken som definitivt inte skulle vara där, både för sin egen men framför allt för deras kunders skull. Med en överhängande risk för att låta som en mormor kan jag ändå bittert konstatera att service, det vet dessa människor inte vad det är. Hrmm.
My: Visst är det konstigt. Och varför är det ingen som styr upp det?
Kan ju inte hjälpa att jämföra med mitt jobb i bokhandeln, där det från första stund var glasklart att kund alltid kom först. Är inte kunden glad och nöjd, då har vi problem.
På Zara har jag nu flera gånger känt mig som ett störande moment för personalen, sjukt irriterande.
Det konstiga på Zara är när man ska göra återköp. Tydligen så har inte alla den befogenheten utan då får kassapersonalen anropa efter en "master" eller nåt som får komma och godkänna återköpet (alltså titta på plagget och säga Okej och sen gå vidare.) Helt onödigt och jättekonstigt! Allt tar ju så jäkla mycket längre tid. Och jag får ju då stå åt sidan tills den där förbaskade "mastern" kommer. Idioti!
Precis... vad jag har hört från folk som jobbat där är att det är extremt hierarkiskt system. Precis som Samantha skriver är det bara arbetsledarna som har nyckel till kassan och befogenhet att ta tillbaka återköp. Det är väl ingen hemlighet att väldigt hierarkiska arbetsplatser lämnar något att önska när det kommer till trivselfaktor för personalen... och det smittar ju av sig på kunderna.
Plus att folk som jobbar i butik ofta är en av två saker (om man vågar generalisera och vara totalt icke PK):
Ung: tror att de är VIP för att de jobbar i klädbutik, alltså måste behandla folk (kunder) som skit, för vi är inte VIP.
Gammal: Bitter, har jobbat lite för länge på en ganska ostimulerande arbetsplats.
Sammi: Manager! Jag vet, hände två gånger medan jag stod i kön sist. Tyckte också att det var galet, speciellt sen återköp måste vara en av de vanligaste grejerna att göra inom försäljning. Pratade med A om det där och han sa att på hans förra jobb var det också så, bara vissa personer kunde göra återköp. OM någonting blev fel så låg det på någon ansvarigs axlar och inte på en extrajobbare. Och det finns ju en poäng i det, speciellt om man jobbar i en butik som säljer dyra grejer, som A gjorde. Men på Zara borde man ju ha råd med de eventuella missarna som just extrapersonalen skulle göra, om det skulle betyda att kunderna får bättre service och blir mer peppade på att komma tillbaka/handla mer.
Juliana: Det där mer hierarkin; hade det nästan på känn. Det är JÄKLIGT konstig och oskön stämning där.
Det finns nog inte en enda person över 28 i den där butiken. Eller i någon annan Zara-butik heller för den delen. Och alla verkar lida av det du beskriver. VIP i rumpan.
Även om detaljhandeln kan vara ett något enkelspårigt arbete så uppfattar jag att vi på vår arbetsplats tvärtom är stolta över den service vi vill/försöker/strävar efter och faktiskt ger våra kunder. Utan dem har vi ju ingenting. Hur svårt kan det vara?
Skicka en kommentar