När Knappen inte sov inatt och vi skulle stå på oss och inte amma och han var envis och vi var envisa men hur envisa vi än var så började vi vekna tillslut och när jag låg där behövde jag något annat att tänka på och då insåg jag att kraften i konsumtionsbegäret inte är att underskatta.
Vi var på Gustavbergs porslinsfabrik igår för att jag fått tokryck på porslin efter att A fick galet fina Marimekko-koppar i födelsedagspresent. Jag går runt och drömmer om att servera potatis i fina skålar (gillar inte ens potatis) och
hälla upp te i låga, breda koppar med fat (gillar inte ens låga, breda koppar). Jag vill åka dit det krävs för attskaffa så fort som möjligt och sen ställa till med kalas efter kalas för att i smyg njuta av att ställa fram allt det fina på bordet.
Det kanske är en svordom i kyrkan att dessutom ha siktat in sig på Stig Lindberg i fabrikens butik för 2:a sortering men se, det skiter jag i. Det var tillräckligt dyrt för att vänta till nästa månad ändå.
Sådant är mitt begär att det till och med kan sno min uppmärksamhet från den ångestladdade och fruktade sovträningen (f ö världens osoftaste ord). När det hela är klart och vi vaknar utvilade och pigga igen kan jag med största säkerhet bjuda till ett fint men sannolikt förvirrat och plottrigt middagsbord för att fira det hela.
2 kommentarer:
Nu är det ju så att jag råkar bo på bekvämt avstånd från outletten där nere. Och jag bara råkar vara där lite för ofta och dregla efter Kastehelmi-servisen. Känner starkt för glas-servis à la sjuttotal! Men är samtidigt tveksam mat är snyggt på glas?
Fick googla Kastehelmi och oj vilken nostalgi det blev. Barndomen, finska släkten, the works! Köp!
Skicka en kommentar