Okej då, jag får väl revidera det där med att
säga mamma lite. Som A påpekade sprang jag kanske händelserna lite i förväg. Det som sades var ju mer åt "Ma-ma. Ma-mma-ma-mamm-am"- hållet. Men det kändes fint. Och för mig lät hans röst annorlunda med ett riktigt ord i munnen.
4 kommentarer:
Det där har jag också tänkt på, rösten med ett riktigt ord. Vilken grej, vilken skillnad det blir.
Älskar att höra V säga Mamma. Han säger det så mjukt och lent att mitt hjärta fullkomligt smälter.
Jag tycker du ska lämna det vid att han sa mamma, och inget annat. Han sa ju mamma.
Låt det vara så och njut av det.
LillaGrå: Minst sagt svampig i hjärtat!
Sammi: ja, nog gottar jag mig ändå :)
så klart han sa mamma. claro bella claro.
Skicka en kommentar