lördag 20 mars 2010

Åkte till

landstället som ska säljas idag. När platser ska försvinna för en är det dags att öppna de understa bortglömda lådorna. Så tittar livet tillbaka på en i glimtar, som små vykort. Det här var det finaste.


Mammas brudbukett.

1 kommentar:

Toril sa...

Fint...vet inte varför men jag tänkte genast på the amish people over there:)
allt gott