Jag minns att en av de första tankarna när förlossningen var över var att jag aldrig mer kommer att utsätta mig för frivillig smärta igen.
Man glömmer fort.
När A planerade sin senaste tatuering var han ett ögonblick inne på James Jeans fantastiska verk "Supertron". Det blev inte så. Och nu när jag ser den igen börjar det surra bin i huvudet. Jag vet vad som skulle lyckas sätta mig under tatueringsnålen igen men om den idén (som jag ju vill suga på själv ett tag till, såklart) inte skulle kunna ros i hamn så ligger "Supertron" inte illa till. I love it.
Som sagt, man glömmer fort.
Eller varför inte:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar