Idag när min kollega Kevin kom till jobbet väntade ett litet kuvert på honom på kontoret. Inuti låg en liten handskriven lapp från en tjej (typ 19-20, som han) som han hjälpt i butiken tidigare, de hade pratat om den och den boken och hon hade "blivit lite nyfiken" på honom och undrade om de inte kunde ta en fika.
Så jäkla fint och modigt!
Jag och A träffades första gången på samma sätt, jag var kund hos honom, och efter det var han "snygga paus-killen" i 1/2 år, men inte fan vågade jag lämna någon lapp! Jag ville fråga, var jäkligt nära men bangade ur. Det tog ett halvår, en fiskande kommentar till keyboardisten i hans band och sen tre dagars stalkande innan det tillslut var A som fick lägga ihop två och två om den där tjejen som strykt runt butiken och glott konstigt. Typ.
Visserligen var det en bra grej att det där halvåret gick så att det som skulle göras gjordes och så, men vad kall jag hade känt mig om jag hade lappat mig fram till den stora kärleken!
Hur det än går för Denize så är hon den här veckans hjälte!
1 kommentar:
Aw! Good for Kevin!
Skicka en kommentar