A är på detox. Respekt. Bara råa grönsaker, frukt och vatten. Hans viljestyrka och disciplin imponerar verkligen.
Så nu sitter vi på varsin sida om bordet och sneglar på varandras mat. Jag på dem äpplen och päron som jag som barn genom allergier tvingades lämna, och A kastar långa blickar efter mina rostade frukostmackor med ost som börjar bli alldeles lagom mjuk och smält. Estetiken på våra tallrikar skiljer sig avsevärt, hans är mycket vackrare än min utan tvekan, men allt är inte guld som glimmar tydligen. Även om äppelträdens frukt kommer ha det oåtkomligas gyllene glans så länge jag lever :)
1 kommentar:
åh vad duktigt av honom. men snart måste ni komma hem till oss o äta riktigt middag. var så trevligt sist hos er! och grattis grattis till bebisen, fantastiskt kul. tänker på er. kram.
Skicka en kommentar