Kom precis på mig själv med att fantisera om när Knappen är stor och kanske kommer hem med en tjej/fru/kille/make och kanske ska/har skaffat barn. Den där svär dottern/sonen som man förhoppningsvis tycker om och så den nya lilla som jag får vara farmor åt. Vad fint det ska bli, om det blir så.
Kanske är det ett uttryck för desperat hopp i den här upp och nervända världen som belägrat oss de senaste dagarna? Hur många sådana här saker kommer man ha att minnas när man blir gammal; diskobranden i Göteborg, 11 september, tsunamin, Norge?
Jag har svårt att förhålla mig till Äpplet såna här dagar. Jag vill skriva om fina och små saker i vardagen men det är så outsägligt svårt när det är så här.
3 kommentarer:
Den bistra sanningen är ju att mänskligheten och dess rovdjurs- och inhumana osmakliga sida alltid funnits där?
Vår föräldrageneration upplevde WWII - i hela 6 år, drygt..., Ungernkrisen, slakten i Portugisiska (även i Spanska och fd Engelska) kolonier, Biafra (mass!vält i en provins i västafrika)- den första (?) humankatastrofen via TV, militärdiktaturer i Europa: Spanien, Grekland, Portugal (vi pratar 70-tal här, sååå långt borta är det ju inte för mig iaf..jag var huvudsakligen teeny då - och samma årtioende du föddes!), 800.000 döda i Ruanda, Palme-mordet, Lindh-mordet osv...
Skillnaden är kanske att det "kryper närmare" folkhemmet med sina röda stugor - och inte är ofattbara kommentarer och bilder via TV och ger en falsk bild av lite trygg "distans"?
Dessutom är vår perception och begreppsvärld rätt begränsad... 800.000 döda (Ruanda/Burundi) kan man inte ens ta in...ett för stort tal...lite som när en speaker om WWII säger "20 miljoner ryssar dog" - men 93 norrmän och en blond blåögd högerextrem galning - det blir på ett annat sätt väldigt konkret. Greppbart i all sin obegriplighet s.a.s.
Nu tid för eftertanke - men vardagens små krungsprång måste ju också! få sin tid och sin tribut. Som i Äpplet. Vi måste alla leva - och har en skyldighet att göra det bästa av den tid vi har. På alla! olika sätt. I det lilla, fyller Äpplet en funktion där också...nog så viktigt det också... ;)
/lb
p.s. Tänk om flickvännen är en bitch, som vrider skallen på knappen och skall "göra om" och påverkar märkligt? Jag tänker sådana tankar ibland, när jag presenteras för ny 45;or i hallen. (Jag har döttrar också - min anm).
Alternativt att man fullständigt älskar moatjén - och så gör ditt ättelägg slut! (Ångest!). Som föräldrer gör man nog klokast i att vidmakthålla viss distans i frågan....
Lb: Väl talat. Som alltid.
Och nej, det blir inga psycho pops för Knappen. De åker ut innan de hunnit säga flasklock, det ska bitchiga mamman se till!
Lb o S, vad ni är fina, saknar er så. snyfft, snyfft,pui.
Skicka en kommentar