2010. Trots allt.

Jag ville ju så gärna summera året, som sagt. Men det blev övermäktigt, evighetslångt och ganska förvirrat. Och ändå ligger den där påsknytar-viljan där och... vill. Hos Östfrontens ms Stiffneck hittar jag en överkomlig sammanfattning som jag stjäl för att få lite ro i kroppen inför 2011.
Så, with no further due; 2010:

Årets bedrift: Slutuppgiften på Grafisk design-kursen. Ett litet steg för formgivning, ett stort för Sofia.

Årets bittra: Husets akilles-häl avloppet. När det frös igen helt och hållet i mars och A låg utslagen i vinterkräkan, då bet vi sönder knogarna för att inte explodera.

Årets bästa semester: Veckan på finska landsbygden. Bastu, grillad mat, tår i sanden och kortspel på glasverandan. Och Tori Amos.


Årets nytillskott: Symaskin och pepp. Handarbetspepp över huvud taget. Nya bilen James.


Årets förlust: Pappa. Och gamla vännen Peder.

Årets vuxenpoäng: Om det är vuxenpoäng eller inte vet jag inte men en sak är att mina födelsedagsfiranden krympt avsevärt de senaste två åren. Från att vara trånga, syrefattiga men trevliga tillställningar där folk som jag nästan aldrig träffar annars dyker upp av gammal tradition till att bli små, intima middagar med de finaste närmaste. De två senaste är de finaste födelsedagarna jag haft.

Årets fysiska förändring: Den långsamma återgången till pre-graviditetskroppen. Tog längre tid än jag trott och så jul på det. Två steg fram, ett tillbaka.


Årets nya kändisförälskelse: Ett tag var det Jason Schwartzman. Nu är det Comhem-Judit.

Årets mest gåshudsframkallande låt:



Årets läsupplevelse: "Boktjuven" av Markus Zusak. "Vi, de drunknade" av Carsten Jensen. Omlästa Tove Jansson-böcker.

Årets fest: Knappens allra första kalas.


Det har varit ett bra år. Tungt ibland, sorg som kommer ta tid och följa oss in i nästa år som en skugga. Men jag har överträffat mig själv, vågat nytt, vågat prova och visa. Det jag behöver för 2011 är kraft, motivation och mod att fortsätta så.