Hunden Z och barnet Sofia

En sån här hund växte jag upp med. Egentligen minns jag inte mycket av den, tvärtom, det starkaste minnet är frånvaron av den, sista gången mamma gråtande kom hem från veterinären med kopplet ihoprullat i handen och hunden inte fanns mer. När jag var bebis låg den under min vagn och vakade som en hök. Den hade ett ettrigt småhundsskall som den fyrade av så fort någon kom i närheten. Inte för att den var särskilt ömt inställd till mig, åh nej, utan för att den älskade mamma och hade klykat att hon, i sin tur, älskade den där lilla skiten som låg i vagnen.

På bilden är det inte just vår hund, men en likadan som mamma och jag träffade på landet för ett par år sedan. Hade glömt den här bilden men hittade den i en låda och eftersom vi nu för tiden har en skanner kan jag dela den med er.
Skanner... Vilken grej. Jag kommer gå bananas med den. Skannat kommer bli en egen etikett här. Jag känner att det närmar sig.