Säga vad man vill om gamla dokusåpakändisar som på spridda manér håller sig kvar i rampljuset år efter år. Linda Rosing gör mig aggressiv på ett sätt nästan ingen annan kan. Kitty blev rätt skön radiopratare och big brother är ett glömt kapitel i garderoben.
Sen har vi Carolina Gynning. Jag gillar henne. Jag tror hon har koll, jag tror hon har distans och framför allt tror jag att hon vet precis vad hon gör, vem hon är och hur hon framstår.
Så när hon får lista sina 5 favoritböcker i DN så måste jag ju kolla. Och se där, både "Den hemliga historien" och "The picture of Dorian Gray". Vi skulle kunna ha trevligt tillsammans, jag och Carolina.
Jag har inte skrivit på jättelänge. Den stora litteraturen vill säga. Närde ju någon slags förställning om att om det är någon gång man har saker att säga, behöver säga, måste säga, så är det väl nu? Det här skulle ju vara mina 9 månader av oavbruten gudasänd inspiration. Jag skulle ha text sprutande ut ur öronen. Visserligen samma text som kvinnor i årtusenden haft före mig men icke desto mindre. Tji fick jag.
Drömde en massa om vatten, översvämning, flodvåg. A hade nys om någon underliggande mening och kollade upp lite: Obalans i harmonin, något i ditt undermedvetna som bubblar upp och hotar att svämma över.
Jag: "Hmm...vad kan det vara då?"
A: "...Men du...det kan ju vara så att du är gravid och har hormonpådrag som en dåre...?"
Jag: "...Just...ja..."
So, I was saying?
Man är ju självmedveten så det förslår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar