Gullunge.

Håller på att sy en tröja till Knappen. Den är inte klar men igår visade jag den för honom och vi provade. Han stoppade intresserat ner armarna i den, tittade och visade upp de lite för långa ärmarna, klappade sig sen på magen, log och utbrast:
"Iiin!"
Jag: "Sa du att den var fin?!"
Knappen: "Aa!"
Jag: dog nästan och bara men du är ju inte ens två!

Dumstirrar och är aggro.

Vad tjänar Danonino på att i sin reklam ha med den i särklass vidrigaste människan jag vet?
"Rödbetor?"
Blir jag pepp när jag ser Danonino-förpackningar i affären? Nej.
Hatet.

Bla bla.

Dumstirrar på tv. Inredaren på Äntligen hemma sabbar ett vardagsrum. Orkar inte sy. Funderar över vad det är som gör att jag inte helt sonika tar den kväll det kräver (A gjorde det en gång, tog forever) för att radera mitt fejjan-konto eftersom jag iallafall bara blir irriterad på folk.
När min brorsdotter var liten lärde hon mig den användbara termen blä blä blättumblä. Känner att den är kvällens ledmotiv.

Heja monarken friskt humör.

En kompis statusuppdaterar på fejjan: "Men asså kungen".
Men asså kungen.
"Ehm... porrklubb säger du... ehm... låt se nu... njäe... näe... nä, ingen porrklubb för mig."

Och nu blir det reklam.

Min gubbsnygga bror, som ni kanske stött på via hans ofta långa, välformulerade, av punkter fyllda, anekdotspeckade kommentarer här på Äpplet under smeknamnet lb (lillebror), har tillsammans med sin familj ett imponerande ambitiöst projekt på gång. De håller i skrivandets stund på att bygga Sveriges första Cable Park för vattensportare i Arlanda. Med tre barn som sommartid lever på brädan, tävlat på alla möjliga nivåer, både åkt för och coachat wakeboardlandslaget har det hela snarare antagit livsstilspropotioner än hobby.
Häromdagen, över telefonen, gick det långsamt upp för mig hur gigantiskt stort det här projektet faktiskt är och hur imponerande både det nedladga arbetet och i framtiden resultatet kommer att vara.
Alltså. Runt om och i denna lilla sjö i Arlanda kommer att byggas vad som näst intill kan liknas ett liftsystem där man helt enkelt åker wakeboard/vattenskidor eller annat vattenfärdmedel dragen av en kabel istället för efter båt. På land kommer finnas kafé, bastu, beachvolleyplan, boulebana och badstrand. Alla kan komma, oavsett ålder, erfarenhet, förkunskaper, ambitioner.

Syftet är, vad jag förstår, i stora drag att skapa en plattform för vattensport i Sverige att växa och bli tillgänglig för alla då intresset ofta finns men kräver en hel del medel i form av båt, utrustning och tillräckliga vattenmassor.
Vattensport für alles!

Här är hemsidan med all information ni kan tänkas söka.


Och sist men inte minst: Hatten av för visionärer!

Gräsänkan.

A är i väg och tittar på sportmatch. Jag tittar på filmer jag sett förr och drar ihop mig mer och mer ju svartare fönstrena blir. Hatar att jag inte klarar mörkret. En kväll för en massa år sen ringde jag en kompis när jag var mörkrädd. Han sa åt mig att ha en kniv brevid sängen och att inte sova naken, det kunde bli pinsamt om jag måste upp och slåss annars.
Ehm, thanx.

När det är blött och blankt och fotavtryck i mossan.

Dynorna, duken, jackan, skorna. Alla glömda ute i spöregnet. Ibland ser det ut som om någon rest sig och gått härifrån bara. Förvirrad kanske, barfota, rakt ut i skogen.

Sommar i sikte

Fikar med A som förr i världen och pratar om det som ska komma sen.
Syr en kjol och lär mig av mina misstag.
Läser Magnus fina inlägg om att vårda sin 15-åring, tar en kaffe i solen och funderar på min egen. Hon som körde runt på en chockrosa Ciao, låg på golvet i sitt rum och lyssnade på Nirvana, skamlöst var kär i en 12-åring och River Phoenix och som hade hittat ett sommarparadis på sin storebrors landställe.

Fint det.

Vad gör ungarna på sommaren?

Här är det dött i en vecka och när jag sen öppnar munnen så är det för att gnälla. Konsumentgnäll är nog oöverträffat mitt vanligaste gnäll. Och det kanske är tråkigt men jag behöver det så here goes: Får Åhlens-katalog hem: perfekt toalettlektyr. Och det är väl tur att det är där jag sitter för på barnuppslaget görs det reklam för den där nya asfina Professor Balthazar-boxen, och strax brevid står en liten text som jag antar ska inspirera: "Perfekt för den portabla dvd:n i skuggan".
Så, åter igen: ni som har barn. Är det så här man gör på somrarna nu för tiden? Lägger ungarna under ett parasoll på en Baden baden med en dvd-spelare i nävarna? Kalla mig kott-djursromantiker men allvarligt? Det är sommar, hur många månader om året? Och jag förstår ju att alla som har/gör så nu invänder att barnen minsann faktiskt blir rastlösa/trötta/what have you på sommaren också. Jag förstår. Köper däremot inte.
Plus: är en portabel dvd-spelare någonting som man nuförtiden bara liksom, jag vet inte, har?

Och apropå att det var bättre förr så sa min pappa fortfarande till slutet Åhlen&Holm och ingenting annat.

T minus 11 minutes.

Sitter med datorn i knät och i högra hörnet tickar klockan som talar om att batteriet håller på att ta slut alldeles för snabbt ner. Det ligger en vilja att skriva på tungan men inga ord.
Sovrummet bakom dörren är mörkt och svalt som en grotta. Jag går dit.
För det blir ingen text. Nej.

Bara undrar lite.

Ni som har barn. Jag antar att det är fullt normalt så här när inskolningen just avslutats att den läggning som pre dagis tog ca 7 minuter nu snittar 1,5 timme?

Om förlossningen. Apropå ingenting.

Passande nog i min förlossnings-tv-mani cirkulerar förlossningsenkäten. Här är Johannas tex.
Här är min, som jag inte kan låta bli.

1. När fick du reda på att du var gravid?
November -08.

2. Hur gammal var du?
29. (Räknar på fingrarna på båda dessa frågor. Klurigt, det där med tid).

3. Hur tog din partner det?
Med att instinktivt dra ett snabbt, djupt andetag som riste till i hela kroppen. Aldrig har han varit så lik ett asplöv. Lyckan.

4. Mådde du mycket illa?
Måste stanna upp här ett ögonblick. Jag vill verkligen svara på de här frågorna, jag vill grotta i detta. Men på samma sätt som vi pratat om otaliga gånger förut är några av de här frågorna formulerade på det där märkliga förutfattande sättet. När jag var gravid blev jag flera gånger frågad saker som ”Mår du illa än?” eller ”Har du ont i ryggen än?” som om detta var självklarheter. Och varje gång jag möttes av den här formuleringen kändes det som att det inte var min upplevelse man efterfrågade, utan att det bara var en anledning att bekräfta sin egen. Det var mycket förbryllande, för andras upplevelse ville jag ju också höra om, men berättad med deras egna ord, så som jag ville berätta med mina. Så, vi gör om, tycker jag:

4. Mådde du illa?
Nej. Jag trodde att jag gjorde det första veckan men kände redan då att det förmodligen mer handlade om någon slags projektion.

5. Var du känslig?
Inte värre än innan. Men definitivt värre de här två åren sen han kom ut. Tycker jag grinar jämt.

6. När kände du bebisens första sparkar?
Minns inte. Minns att min bästa kompis under början av sin första graviditet sa att hon inte kunde avgöra om det var bebisen eller fisar som åkte runt i magen och att jag ett antal veckor in förstod vad hon menat.

7. Var du ofta orolig?
...

7. Förlåt. Var du orolig?
Nej. Förskonat och kanske naivt lugn.

8. Sparkade bebisen mycket?
I perioder. Mot slutet rumlade han runt ordentligt åtminstone någon gång varje dag och däremellan mest som små påminnelser.

9. När började du läcka bröstmjölk?
Vad sa du?

9. Läckte du bröstmjölk?
Inte förrän amningen kommit igång.

10. Fick du bristningar?
Nej.

11. Blödde du någon gång?
Nej. Kanske också en anledning till svar nr 7.

12. Hur många ultraljud gjorde du?
Ett. Fick fina bilder varav en rakt underifrån som ,när vi frågade efter könet, sköterskan pekade på, log och sa ”Ja, ni ser kanske själva”.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
I min förlossningsberättelse hade jag skrivit att jag önskade att jag skulle få vara glad. Och att få hjälp med smärtan om det behövdes. Att jag och A skulle kunna ta med oss känslan av att göra det tillsammans som vi byggt upp under tiden.

14. Hur började din förlossning?
Igångsättning efter att ha gått två veckor över tiden. Någon typ av kateter sattes in som skulle töja ut mig och sedan trilla ut av sig själv. Ögonblicket när den efter några timmar flöt ut är ett av mina tydligaste minnen. Hur min kropp plötsligt värkte ut den och jag överrumplades av smärtan och plötsligt förstod vad som skulle komma.

15. Hur många timmar tog förlossningen?
18 timmar från inskrivning.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt.

17. Hur mycket var du öppen när du kom in?
Någon enstaka ynka centimeter.

18. Vilken smärtlindring tog du?
?

18. Åmeh! Tog du smärtlindring?
Vi profylaxade oss igenom en hel del. Och lustgas under den kvarten det tog för sätta-epidural-doktorn att komma. Sedan - lättnad.

19. Dragen med sugklocka?
Ja. Innan hade jag inte förstått att vara nervös inför det. Det är jag glad för.

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Vänta! OM du krystade ut bebisen, hur lång tid tog det?
Runt 20 minuter.

21. Blev det komplikationer?
En hel del sömnad krävdes. Ett annat av de starkaste minnena. Hur en annan sköterska kallades in, som var metodisk, effektiv och var där för att få jobbet gjort. Och den skälvande sekunden hon tvekade när min barnmorska frågade om de borde ta det på operation istället. Och hur jag låg där och kände hennes grova händer i en evighet och tänkte ”Låt mig bara vara ifred nu, låt mig vara ifred”.

22. Vad tyckte du var jobbigast?
Att jag inte fick äta pga det värkstimulerande droppet och att jag efter 12 timmar var så svulten att jag tiggde mig till lite fil efter att ha kräkts upp allt vatten jag försökt döva hungern med. Att jag inte blev lyssnad på i det läget.
Och att epiduralen, som dittills varit en välsignelse, tagit udden av krystvärkarna och A var tvungen att tala om när de kom, när jag skulle. Otillräckligheten när det inte var nog med kraft hur jag än slogs och sugklockan tillslut fick göra sitt.

23. Var du rädd för något?
Epiduralen och att spricka.

24. Skrek du?
Försökte, för att de på föräldrautbildningen på mödravården talat om för mig innan att det kunde vara bra. Då sa barnmorskan åt mig att vända mitt skrik inåt istället och då föll det på plats för mig.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet?
Jag, A, 2 barnmorskor och en storögd, mysig student.

26. Hade du någon nära med dig?
A. Hela tiden A.

27. Fick du sys?
Ja. Försökte läsa mig till hur många stygn i journalen efteråt men det stod inte. En kvalificerad gissning: 15-20.

28. Vilken vecka födde du i?
Fullgånget +2 veckor, hur många det nu blir.

29. Vad var vikt och längd på bebisen?
4130 g. 54,5 cm.

30. Ammar du?
Gjorde i 10 månader. Slutade först dagtid och slutade sedan nattamma när han slutade vakna.

31. Hur gammal är bebisen nu?
Bebisen är 1 år och 9 månader.

32. Vad tyckte du om förlossningen?
Ofattbar, fascinerande, överväldigande. Kan inte tänka, prata eller skriva nog om den. Den kommer alltid att vara som ett minne jag inte är säker på om det är mitt eget.

33. När kommer nästa barn?
Hmpf.

33. Vill du ha fler barn?
Vi har alltid sagt att han gärna skulle få ett syskon om ett par år. Just nu känns det långt bort.

Äpplet och dåren

Jag har ju den däringa negligerade skrivbloggen som gått på konstgjord lunga ett tag. Några fina skrivare har hållit den igång med sina texter och det gör mig alldeles rörd och varm. Annika påminner mig om den i en kommentar till förra inlägget och plötsligt kände jag att det nog var dags att ge Dåren den tlc som den faktiskt förtjänar. Så jag tänker försöka börja skriva lite igen, i all enkelhet. Kanske vill ni också följa med en stund, ni som uttrycker er så vackert och ärligt och roligt att jag grinar i tid och otid. Eller ni som inte säger så mycket men skulle vilja i smyg. En liten rad bara. Tar en minut men någonting litet och alldeles underbart gör det med sinnet.

Våren rött tog över mitt liv

Önskar att jag skrev mer. Det började i en önskan att skriva bättre. Då tog det tvärstopp och förvandlades till en önskan att skriva alls. Nästa vecka är jag ledig en av dagarna Knappen går på dagis. Då ska det ske, äntligen. Intensiv, maximerad skrivtid. Inga mästerverk säkert, men någonting. Under tiden tänker, bär, drömmer och köper jag rött.

Trötthetsblaj.

Andra saker jag tänker på i det här tillståndet:
- De där lapparna på krogtoaletter om att man inte får spola ner bindor i toan. Vem gör det?
- Varför är jag fixerad vid förlossnings-tv?
- Varför står sängarna i förlossnings-tv diagonalt ut i rummet? Jag skulle bli helt förvirrad.
- Varför är Gröna Lund alltid bättre i teorin?