Du ska aldrig bliva stur, nehejdå.

Ungefär i samma andetag som Junior skulle börja förskola gjorde vi en kovändning och bytte inte bara förskola utan sköt dessutom upp starten till i augusti. Så vi ska fortsätta vara hemma, han och jag. Han är grymmaste lilla snubben ever. Vill att han alltid ska vara precis så här. Eller, nej inte alltid. Men att han ska bli typ stor och så? Få fjun, ha obegriplig klädstil och börja snusa? Näe. Jag vill ha kvar den här ett tag, den som ropar på storebror med finaste vokalversionen av hans namn, som vinkar till folk i tid och otid, som dansar jämt och knäcker ryssen, får tjecken på fall. Vår bebis liksom.