När jag var yngre tyckte jag att det var så jäkla konstigt att inte vuxna lyssnade på musik mer. Alltså, hade musik på hemma bara, sådär ungefär jämt, som jag hade. Det var alltid musik på och jag kunde inte förstå hur man kunde vilja gå omkring och ha det tyst omkring sig. Om man tex tvättade eller städade, utan musik på fanns det ju bara det tråkiga kvar, hur kunde man välja det? Dessutom var ju musik tid- och ålderslöst så det fanns ju ingen bra ursäkt i att jag var ung och de var vuxna. Detta outgrundliga mysterium.
Nu för tiden kan jag komma på mig själv med att tänka den olidligt medelålders tanken "jag kanske skulle lyssna på lite musik!" som om det var något slags happening i min vardag och inte det normaltillstånd som det så självklart var för 10 år sen. (Obs att jag även använde det olidligt medelålders begreppet happening. Jag låter det stå kvar som en påminnelse om vart det barkar).
Inte nog med detta, jag konsumerar inte heller ny musik. Jag har kommit in i en fas där jag upptäcker ca en ny artist/platta per år och så konsumerar jag den. Bara. Förra året var det Florence and the Machine och i år har A fått mig att lyssna på Britta Persson. Och till råga på allt, och det här är väl den paradoxala poängen, så är det här rätt okej för mig. I teorin tycker jag att det var väl själva fan vad torrt och trist det är men i praktiken så saknar jag ingenting direkt. Jag går inte runt och tänker att jag borde. Nä, jag tar en kaka till och lyssnar på Come Transmit för tredje gången idag.
2 kommentarer:
åh, igenkänningen!
för 10 år sedan VAR jag musik, det var liksom en del av min identitet, att jag lyssnade på musik, och jag antar att det var samma för dig.
jag saknar det samtidigt som jag inte sakar det, hey, tiden liksom. och med kids omkring sig kan jag tycka att tystnaden är ganska skön eftersom den är ganska sällsynt nu för tiden. ;)
har du inte lyssnat på the national är det mitt tips för i år. speciellt me and my girl eller varför inte den gamla låten bloodbuzz ohio. eller allt innan det :)
Pea: Men precis, det är säkert barnen som är boven i dramat, inte åldern. Så måste det vara. Och jag håller med dig, den är skön, tystnaden. Ska bara försonas med att någon slags yngre version av mig tycker att jag blivit gammal och muggig.
Tack för tips! Borde ju kunna utöka lyssningskvoten till två artister/band per år, borde klara av det.
Skicka en kommentar