tisdag 26 november 2013

Vänner.

Dels på grund av att vi bor där vi bor men också för att hans mormor och hennes sociala liv är en så stor del av hans liv, så har Knappen bland sina vänner även ett litet gäng tantkompisar. När han skulle ha sitt 3-årskalas var det "kompisarna och några tanter" som stod på gästlistan och så är det i hans liv.
Igår kväll hade han feber så han är hemma idag, men feberfri. Junior sover i vagnen, jag syr och om jag tittar ut genom fönstret ser jag Knappen på andra sidan gatan med en av sina tantkompisar. Ibland är han där och leker med hennes barnbarn men det går minst lika bra utan. Idag eldar de upp några tallar som hon fällde förra veckan. Han har egen skottkärra med sig och de jobbar och släpar och sliter och drar och genom glipan i fönstret hör jag dem prata med varandra hela tiden. För en stund sen blev det tyst och rökplymen som rest sig över hustaket avtog en stund. Känner jag min son rätt hade han snackat till sig en fikapaus då. De är inte svårflirtade inte, hans tantkompisar.

4 kommentarer:

Lisa sa...

Herregud, vad fint, vad avundsjuk jag blir, så vill jag också att mina barn ska ha det. (Och jag, för den delen! Jag vill också ha tantkompisar som eldar grejer. Och tar fikapaus!)

Verkar himla härligt.

Jenny sa...

Håller med Lisa!

Johanna sa...

Så fint så jag smäller av.

Sofia sa...

Ja, det är himla fint, faktiskt. När jag blir stor ska jag också elda saker och ha småkompisar.