Att vissla oberört.

Meningen är att jag ska göra arbetsprover nu. Inte för att jag tror att jag kommer in på skolan, för det är helt sjukt svårt, utan för att jag måste väl för tusan åtminstone klara av att göra ett par uppgifter. De är skitsvåra och jag letar efter exitskyltar överallt. Till exempel börjar det kännas väldigt angeläget, för att inte säga nödvändigt, att jag åker in till stan och köper kaffe till kaffemaskinen nu. A skulle bli glad, det är ju bara han som dricker sånt kaffe, och det är ju inte riktigt slut än men någon gång tar det slut och då kommer han vara glad att jag ordnade det.
Man ska inte heller underskatta värdet i att sätta upp pärlplattor på väggen och blogga om det.