fredag 24 augusti 2012

Min nemesis.

Okej, ni som kan. Det fanns en sak jag inte tog med i beräkningen när jag satte igång att odla tomater. Sniglar. Jag hatar sniglar. Jag menar det, jag hatar sniglar. Inte så att de ska dö eller så men de ska inte vara där jag är och framför allt inte med siktet inställt på något som är mitt. Och det hjälper inte att jag reser mig 175 cm över dem, pekar med ett jävligt arg finger, blir högröd i ansiktet och skriker DU GER FA-AN I MINA TOMATER!
De bara: Eh... va?
Jag skulle äta en tomat, MIN tomat, mind you. Jag skulle äta den under salig andakt stående med solen i nacken och gräset mellan tårna.
Men det var en snigel där. Och en annan på väg. Och jag fick gå. Fattar ni?! Jag fick gå!
Förödmjukad och djupt kränkt.

5 kommentarer:

Kråksång sa...

Fram med saxen. Det är bara ond bråd död som gäller. Samt att lära din son att alltid alltid klampa hårt och ordentligt att alla sniglar han ser. För avlastningen.

Sofia sa...

Kråkan: Vadå? Du menar att han ska gå runt och döda sniglar? Men det går ju inte. Det mäktar jag inte med. Finns det inget annat sätt?

Ms Stiffneck sa...

Jag hörde av en snubbe att äkta falu rödfärg tycker dom inte om. Så om du odlar i pallkrage kan du måla översta brädorna och på kanten (ovanpå liksom). Dom reagerar tydligen illa på något ämne i färgen eftersom hela dom är en slemhinna.

Har jag hört.

Kråksång sa...

Död eller snigel, det är bara att välja. Du är en individ. Sniglarna väldigt många. Sniglarna vill äta allt du har, alltså döda dig genom svält (låg livsform-låg intelligens). Jag är en trädgårdsmästare, jag eller snigeln, tänk lite så.
Kuriosa: A har en kursare från trädgårdsmästarutbildningen som blev kallad till det årliga utvecklingssamtalet på förskolan. Allt var frid och fröjd ända till samtalet i princip var avklarat när pedagogen la pannan i djupa veck. - Jo vi har en sak vi skulle vilja prata med dig om...
- Jaha, vaddå? Svarar hon lite trevande.
- Jo det är så att dina barn...eh, alltså, jo de liksom...eh, dödar sniglar. De klampar på dem och säger -döda snigeln! (Beklämd suck, oroad beklagande blick - ni har troligen två psykopater hemma, de här änglarna era kommer att bli Galna!) Har ni märkt av det här hemma...?
-HAHAHAHAHA! Eh, alltså JA! Jag har lärt dem det! svarar Jess, helt oförstående. -Jag är trädgårdsmästare! säger hon, alltom förklarande i hennes mening. -Tack för idag! sa hon glatt. Sen gick hon.
Kill or be killed. Så enkelt är det.

Sofia sa...

Stiffy: Bra! Goda råd äro dyra har det visat sig. Är det just den röda falun?

Kråkan: Nä, det går inte. Jag KAN inte lära honom det. Jag får prova med falun och om det inte går så får vi se hur långlivad den här karriären blir. Fan också. Deppigt värre det här...