fredag 1 juni 2012

Barn och folk.

Knappen är fjärrkontrollsdiktator ikväll vilket betyder att jag nu tvingats sitta igenom ett helt avsnitt av Americas funniest (home?) videos. Det är mitt hatprogram. Jag förstår det inte. Okej, det är en sak med dansande hundar och tanter som äter det de spillt i urringningen med gaffel men det är ju bara hälften. En obehagligt stor del handlar om barn som slår sig på olika sätt. En förälder som står med kameran framför ansiktet och filmar hur en liten skrutt långsamt långsamt tippar över kanten på sin spjällsäng. "Haha, kolla! Han är så jävla dålig på det där!" Lite så.

Jag menar inte att alla är sopiga föräldrar som inte bryr sig och för det mesta så verkar det gå bra trots otäcka vurpor och huvudstupa fall men det funkar SÅ INTE för mig. Jag blir bara illa berörd och förbannad.
Och då är det ändå oskyldigt jämfört med alla de youtube-filmer på barn vars föräldrar visar dem Maze (ett enkelt labyrintspel på datorn som lurar spelaren till total koncentration för att plötsligt slänga fram en helt fruktansvärd bild på någon typ av svinläskigt förvrängt demonbarn som skulle skrämma skiten ur vilket granitblock som helst) och sen garvar när ungarna gallskrikande av skräck slänger sig tvärs över rummet för att komma undan. Och vi snackar typ 6-åringar.
Jag har minnen av den typen av obehagliga saker jag sett som liten som fortfarande hänger med och kan blomma upp när som helst. Jag förstår för mitt liv inte hur man kan göra så mot ett barn, än mindre sitt eget. Fattar man inte?! Fattar man inte att det inte spelar någon roll hur länge man sitter efteråt och förklarar att det inte var på riktigt. Sådan skräck sitter fast i kroppen och går inte att rationalisera bort. Har man upplevt den går det inte att ta tillbaka det. Och att utsätta ett barn för det för sitt eget höga nöjes skull tycker jag ligger farligt nära psykisk misshandel. Det kanske låter grovt men jag är själv, har alltid varit, känslig för skräck och vet precis hur jävligt det kan vara att släpa på den typen av upplevelser i månader, ibland år.
Så. Gör inte så. Gör inte så bara.

4 kommentarer:

Mathilda sa...

Jag hatar programmet. Jag håller med dig, om allt du skrev nu. Alla program som går ut på att man ska hånskratta åt smärta eller liknande går helt bort. Bort bort bort. Samma sak med sånna sär äckliga program, när man ska göra illa sig själv....va heter de? Gick väl på MTV förr...Jackass? Sånt går bort. Mår dåligt i hela kroppen när jag ser de.
Jag tror dock att knappen väljer att titta på de idag enbart i utbildningssyfte. Han är så smart! Cool kille, och nedrans vilka fina föräldrar han har.

Sofia sa...

mathilda: Argh, hatade Jackass, det var så jävla dumt. Inte ens dumroligt, bara dumdumt.
Och Knappen är ju sjukt smart. Ett geni faktiskt nu när jag tänker på det.

Ms Stiffneck sa...

Just de där filmerna med överraskning tycker jag är hänsynslösa. Jag håller helt med dig och får nästan vanmakts-känsla när jag tänker på det. Som du säger - skräck är något som sitter i resten av ens liv. Hemskt. Att man sen vill utsätta sina kids för det övergår mitt förstånd.

Sofia sa...

Stiffy: Hänsynslös är ordet. Förlåt, men folk är så jävla dumma i huvudet ibland.