tisdagen den 24:e april 2012

Ungdomen, framtidens hopp.

Titt som tätt kommer små gäng från de närliggande gymnasieskolorna in på jobbet. Ofta högljudda, disträ och släpiga små grupper som pratar som om de var ensamma i världen och med ett språk som får mig att känna mig både gammal och torr som fnöske. Idag cirkulerade de på pocketavdelningen och en av tjejerna grep bok efter bok ur trasig-barndom-genren och deklarerade högt att "Asså HALLÅ den här boken e så JÄVLA NICE!"
Jag är både glad och tacksam att de faktiskt läser och att de på sina håltimmar väljer att komma till oss men kunde inte låta bli att knipa ihop ögonen i en gömd vrå över hur de våldförde sig på vår stackars svenska. Dock. En stund senare hörde jag henne läxa upp en killkompis om könsstereotypa fördomar och genast var allt förlåtet. För det är bra mycket mer än vad jag kunde/hade förstånd/mod till att göra när jag var 15.

2 kommentarer:

Johanna sa...

Men hurra för det! Prata störigt kommer nog tonåringar alltid göra :) Men ett stort YESS! om de pratar könsstereotypa fördomar med varann!

Sofia sa...

Johanna: De pratar verkligen asstörigt, MÅSTE de göra det?! Men du har rätt, de förtjänar YESSet!