fredag 13 april 2012

Om när jag tappade greppet.

Jag har Six Feet Under svallande ut ur öronen vid det här laget. Jag gör nästan ingenting annat. Fick häromdagen ett litet kvitto på exakt hur mycket Six Feet Under jag är just nu. På väg över Icas parkering började jag fundera på hur jävla dåligt Nate mår under 3e säsongen. Hur allt bara är skit och ångest och skräck. Och för en tusendels sekund, rakt ur ett uppriktigt hjärta och så snabb att jag inte hinner stoppa den, så slår mig tanken: "Jag kanske borde ringa och kolla hur det är med honom".
True story.
Det var det där med att duka extra tallrikar vid bordet och så...

5 kommentarer:

Summercat sa...

ÄLSKAR six feet under! mkt pepp på att också köpa boxen.

Josefine sa...

Haha.. så där höll jag/vi också på. Som att de bodde nånstans här i närheten. Ibland satt vi och pratade "Åh David... hur mår han? Han borde verkligen inte göra så blablabla". Vi pratade mer om dem än nån vi känner.

Sofia sa...

Summercat: Boxen. Älskar box.

Josefine: Hahaha! Har fortfarande inte fått A att kolla ordentligt så jag får älta i min ensamhet. Ergo: brain fart på icas parkering.

lilla S sa...

Även vanligt förekommande bland folk som spelar sims!

Sofia sa...

lilla S: Haha! Kan tänka mig! Tänk om SFU var ett spel, typ Sims... och man fick vara med liksom... Eller kanske inte, för hälsans/samlivets skull.