Knappen hade bestämt att vi skulle leka kurragömma, att han skulle räkna men också vart jag skulle gömma mig. Han ledde in mig i sovrummet, pekade på golvet rakt innanför dörren mellan sängen och garderoben och sa "Mamma gömma här!". "Okej" sa jag eftersom jag är en så snäll mamma och satte mig tillrätta medan han gick ut i vardagsrummet, la händerna för ögonen och räknade till tre. Just innan han var klar drog jag till mig en kudde från sängen och höll upp den framför mig. Och även om jag knappast blev mindre synlig med en kudde svävande i luften och ett par svartklädda ben under och även om jag gömt mig där jag blivit tillsagd att gömma mig så tänkte jag... jag vet inte vad jag tänkte.
Så döm om min förvåning när jag hör honom räkna färdigt, skrika "Nu kommer jag", springa raka vägen in i sovrummet, stanna upp en sekund, vända om, kuta ut i köket och bara "MAMMA?!"
Det var det där med knivar i lådan, indianer i kanoten, lemurer i buren och så...
10 kommentarer:
Haha! Så fint.
Haha! Min svärmor brukar berätta om när maken var liten, hur han brukade gömma sig bakom en gardin och hur hon låtsades att inte hitta honom - och han tyckte tydligen att det var huuur kul som helst. När hon skulle leka samma sak med vår unge då han var typ 2-2,5 fick han panik och började tokgråta när hon inte kunde hitta honom. Hoppsan.
ego egon: :)
Helen: Haha! Fatta paniken där bakom: "ÅNEJ! Jag HAR verkligen försvunnit! Gah!"
hahahahahahaha, underbara ungar, vad tusan skulle vi gjort utan dom?
(gjort som man ville jämt o ständigt, sovit tills man vaknade, läst alla böcker o sett alla filmer av värde, haft så...)nej men fan, den frågan var dum, jag suddar ut. skriver bara underbara ungar ja så får det bli.
fröken blund: Tja, för en stund sen tänkte jag att då skulle jag ha sovmorgon jämt men så stod ungen där med en tröja och byxor till mig som han hämtat i garderoben och bara "Mamma, kolla! Här! Här, mamma!" och som han dessutom sen skulle klä på mig. Så då tänkte jag att utan ungen skulle jag behöva klä på mig själv. Till exempel. Huvva!
Kul! Du skriver på ett sätt som är otroligt vackert. Som poesi nästan. Gillar verkligen ditt sätt att skriva. Första besöket här men fastnade. Återkommer, tveklöst.
Haha! Så rätt! Borde fasiken bilda "knappen fanclub" !! Han är så skön. High five från faster.
Borgmästaren: Åh, tack! Vad fint sagt. Du är så välkommen, nu och åter!
Mathilda: Sådan släkt, sådan unge!
Haha, sånt man önskar fanns på film. Kan tänka mig att han skulle fnissa åt det i framtiden om han fick se det.
Johanna: Åh, film... Filmar sällan för jag känner mig så fånig. Dumt. Kommer ångra. Känner det redan.
Skicka en kommentar