Jag måste jobbgnälla lite. Det kan bli långt, ni får ursäkta.
Idag kom en estnisk äldre man in på jobbet, av typen gestikulerar-med-den-smala-glasögonbågen-klämd-mellan-pekfingret-och-tummen-vid-konsthyllan. Han var en pratglad person som började vårt samtal med att tala om att vi svenskar var skamligt ointresserade av engelsk litteratur. Nja, började jag försiktigt invända och försökte försynt påpeka att, som han såg, var hyllan med engelska rea-böcker ganska ordentligt, om inte mer, tilltagen inom både konst, musik och arkitektur än den svenska dito. Men han avbröt snabbt med att tala om att han kommit för att se "de normala priserna" och pekade på en reaprislapp och förklarade att de ordinarie priserna var rena rånet, en bok kostar ju "lika mycket som en skjorta!" och så pekade han på sin egen skjortklädda mage. Här bet jag mig i tungan för att inte ge mig in i en diskussion om varken produktionskostnader kläder kontra böcker (och nu talade vi dessutom konstböcker) eller för den delen den fysiska bokhandeln kontra näthandeln och konsumenters vilja (visserligen förståelig, jag delar den) att både ha kakan och äta den. Han skulle kika runt lite, avslutade han. Gör det! sa jag.
En stund senare hör jag honom i en ny monolog tala om för min kollega att vi placerat kokböckerna alldeles fel i butiken! Längst in i ett hörn! (Vårt största skyltfönster ut mot gallerian, tål att tilläggas). Det var faktiskt ju så att själen måste få sitt men sedan ska magen få sitt!
Jag kan förstå att det känns dyrt med böcker ibland. Att det kostar 230-280 spänn för en inbunden roman till exempel. Läser man mycket blir det mycket pengar, men därför finns det också ett stort pocketsortiment både inom skön och fack. Och nu kan vi dessutom ta in läsplattan och den billigare näthandeln i den ekvationen. Men vill man handla i den fysiska bokhandeln då är det ett helt annat spel.
Och det börjar långt tidigare. Ofta är det en lång lång väg fram till bokhandelshyllan som börjar hos författaren. Det kan ligga år av arbete bakom en bok, både vad gäller research och skrivande. Säkert inte en dans på rosor eller ett lapande av sol medan förläggarna står och rycker i en handduksflik som uppmärksamhetstörstande barn. Om man som författare fått sitt manus antaget på förlag då börjar nästa etapp. Det är läsningar, omläsningar, omskrivning, design, sättning, tryck, marknadsföring, distribution för att sen landa i en boklåda med både hyra, administrativa och personalkostnader. Och, icke att förglömma, de författare som kan försörja sig enbart på försäljning är försvinnande få.
Vi kan med det här i åtanke ställa oss den här frågan igen: hur kan en tröja på H&M kosta 49,50?
Jag ska inte moralpredika, jag handlar också på H&M och bokus, men det kan vara värt att ta sig en funderare ibland. Alla kan inte göra allt, men medvetenhet är key. Och om man hoppar över funderaren och tar det på plats, kan jag varmt rekommendera samtal över monolog. Kanske kommer vi fram till att det faktiskt ÄR för dyrt men då har vi ju också i samma flugsmäll gjort världen till ett lite bättre ställe genom att, som man säger, lyssna på varandra.
(Och vad jag anser om folk som häpnar över att barn/ungdomsböcker kostar pengar, det ska jag ta en annan gång.)
6 kommentarer:
Ja, gör det, det vill vi mycket gärna höra!
Åh, vad jag håller med dig. Jag jobbar ju bara med saker som folk vill ha men helst inte vill betala för, vilket är en urkoko kombination. Och jag har så svårt att förstå varför det ska vara så provocerande att den långa produktionstiden i de flesta kulturproduktioner innebär att det sällan är H&M-priser på slutprodukten trots att det är så självklart, när man tänker efter.
Underligt. Överallt annars heter det ju att finns det efterfrågan, så kan man ta betalt därefter. Men i kulturbranschen - oavsett uttrycksform - ska man vara så glad åt att vara efterfrågad att man ger bort sina alster gratis.
Nu måste jag andas i påse en liten stund.
Haha, finns det folk som häpnar över att barn- och ungdomsböcker kostar pengar? What? Folk alltså, FOLK.
lilla S: Laddar för det!
suziluz: Precis. Vi vill så gärna att kulturen ska vara öppen för alla, att den ingår i allemansrätten, att den är tillgänglig och aldrig exkluderande att det snarare har blivit en egen entitet, som om den levde alldeles av sig själv. Att det är människor som viger både tid och liv för att skapa den, det trillar liksom bort i ekvationen.
Det här du säger med att man ska vara glad att vara efterfrågad; vad knäppt det är. Att konsumera kultur det är bra/status/personlighetsdanande men att skapa kulturen, då ska man vara tacksam.
Nu låter det himla hårt här men iallafall, som du säger, i vilken annan bransch händer det? (Kollektivtrafiken, kanske?)
Johanna: Alltså. Har hört folk utbrista den här: "VA?! 229 spänn! Det kostar ju lika mycket som EN RIKTIG BOK!"
Jo, det är sant. Litteratur för barn/unga ska tydligen vara billig.
Kära bästa, ja världens bästa Sofia....vad ska jag säga?
...... WORD!
Mathilda: Oh my. Tack!
Skicka en kommentar