Who wears a thong anyway?

Idag ska Knappen gå till doktorn för sin hosta. Vi har ett rätt kluvet förhållande till vår vårdcentral. Allihop, ink min mamma, har vid ett eller annat tillfälle blivit ganska tvivelaktigt bemötta och vi funderar på att byta. Det hela gör att det är med viss skepsis jag går dit.

Mitt första minne av barnläkaren där var att hon hade en vit sommarklänning på sig som var genomskinlig nog att avslöja stringtrosorna under. (Det är inte stringtrosorna som utgör det tvivelaktiga bemötandet, utan annat, som har med själva vården att göra men just idag funderar jag på detta.) Och jag blev faktiskt lite obekväm av det. När jag tar upp det med A frågar han varför och det fick mig att tänka på hur det egentligen är att gå till doktorn.
Min första reaktion var att jag vill ha det mer formellt. En vit rock, en representation av vetenskapen som objektivt ska lyssna på mina besvär och sedan medelst underbyggd kunskap och erfarenhet hjälpa mig. Att det könlösa i doktorsgestalten ska underlätta för mig att redogöra för de rätt intima detaljer som kan tänkas behövas för att komma fram till någon typ av konsensus. Att i största möjliga mån försöka eliminera behovet av personkemi för att jag ska vara så ärlig och rak som möjligt.
Eller. Vill jag träffa en alldeles riktig människa som med eller utan stringtrosor använder sig av sin empati, förståelse och medmänsklighet för att genom sin kunskap sålla fram en lösning?