Tänk om jag en dag kan ge detta fina till Knappen.

Det är advent och plötsligt för mörkt för att jag ska våga gå ner till vår gallerklädda bunker till källarförråd. Berit skvätter vatten långt in under balkongtaket, jag har huvudvärk som lagt sig strax bakom ena ögat. Läser om min gamla serie-kärlek Elfquest. Första gången gick jag i 3an och fick låna en tidning av en klasskompis, den svenska översättningen: "Alverfolket". Alverna, skogen, vargarna, kärleken, flocken, striderna, själsnamnen, de tysta tankarna de delar med varandra. Nu börjar jag grina på första sidan och slutar inte. Få saker har jag älskat så högt som Elfquest-världen. Varken som 9-åring eller snart 32. Sånt kan livet vara. Och litteraturen.