När Christopher Paolinis efterlängtade fjärde del i Eragon-serien, Arvtagaren, släpptes förra veckan kände jag mig otroligt gammal. Ett gäng högstadiekillar släntrade förbi och en av dem ryckte till vid åsynen av boken, slängde sig över den med luggen fladdrande och skrek "Ofta! Ofta den kommer ut!".
Som tur var hade vi kollegan Martina med en 10-årig son hemma som kunde avkoda detta obegripliga uttalande emedan jag kunde stänga munnen, djupandas och börja acceptera det faktum att jag nu oåterkalleligt vuxit ur den ålder där man kan prata svenska utan att vuxna förstår vad man säger och vuxit in i den ålder där man inte förstår vad ungdomar säger till varandra.
2 kommentarer:
Hahahaha! JA så är det!
Det är HEMSKT när man inte förstår. Det händer ofta här hemma att jag inte hänger med i sons språkbruk *host*. Och så är jag pinsam och töntig när jag försöker.
/Tant Stiffy.
Man kommer liksom bli den där töntiga morsan. Gawd. Trodde ju inte det skulle hända. *alltså verkligen inte**förnekelse* Hehe.
Skicka en kommentar