Folket. Jag älskar internet.

För någon månad sen skrev jag det här inlägget om en text jag klippte ut ur DN när jag var tonåring, för halva livet sedan. En ung kille som proklamerade att han skulle skapa i sitt liv, helt tveklöst och med imponerande oförbehållsamhet. Det var en tonårig Martin Jern som sen mycket riktigt skulle bli bla regissör, producent och författare.
Sen blev det sent 90- och 2000-tal och internet blev var mans ägo. Nu sitter jag här, med barn och kille och husbygge och en massa oskrivna (och skrivna) dikter men en blogg har jag och där ventilerar jag ett gammalt tonårsminne. Och in snubblar hjälten själv och lämnar en kommentar i mitt lilla ödmjuka forum! Jo, det är sant.
Det händer något med perspektivet då. En liten snedvridning av världen och tiden. Plötsligt är jag tillbaka i flickrummet men tar med mig ett kort kommentarsutbyte 2011 och bara sådär så är jag på två platser samtidigt. Så kan det gå!