Idag på P4 Extra pratade Lotta Bromé och Skavlan om att alla minns vad de höll på med när de nåddes av beskedet att Michael Jackson dött. Skavlan satt i sin fjällstuga och förvandlade genast sin 15-åriga dotter till ett Jackson-fan.
Jag har ingen jefla aning om vad jag gjorde. Men jag minns att jag tänkte att det var en stjärna som slocknade långt efter att den föll.
Däremot minns jag vad jag gjorde den 11 september 2001. Jag, Kråkan och min barndomskompis Helene höll på att måla om mitt sovrum i min första egna lägenhet. När jag skulle flytta in där anlitade min pappa en målargubbe vi bodde granne med på landet att göra jobbet. Jag var 18, gillade murriga saker och ville ha mörkblått i sovrummet. Målargubben, som hade ett halvt liv i branschen bakom sig och därför automatiskt visste bäst sa: Det blir för mörkt, du måste ha ljusare.
- Nej, sa jag. Jag vill ha mörkblått.
- Det blir för mörkt, sa målargubben.
- So be it. Mörkblått, tack.
Två veckor senare var det inflytt och förväntansfull klev jag in i... mitt nya babyblå sovrum. Jag hatade den där färgen med sådan intensitet att när vi två år senare, den 11 september 2001, skulle måla om och hade vänt upp och ner på rummet satt jag på en pall med militärgrön sjal om håret och mådde illa.
Färgen tog hur som helst slut och när jag klev in på byggvaruhuset haffades jag direkt av en personalperson som frågade om jag lyssnat på radio på vägen dit:
- USA har typ dött eller nåt!
Jag släpade färgen till bilen, slog på radion och körde tillbaka in till stan medans hakan dinglade farligt nära golvet och väl hemma dumpade jag färgen i hallen, gick raka vägen och satte på tvn där vi sen fastnade i flera timmar framför torn som föll torn som föll torn som föll. Helene somnade och jag och Kråkan glodde på varandra och kippade med munnarna.
Så var det.
Så sorry, Michael. Jag minns hur jag flög genom lägenheten för att trycka på videons rec-knapp när Black or white kom på MTV i mina unga tonår, men jag minns inte när du dog. Och vet du vad, det förra är faktiskt bättre. För du är borta men det finns andra knappar nu att trycka på. Och en av dem är den här:
3 kommentarer:
Lite off topic, hur är A mile down?
Haha, sjukt nog minns jag faktiskt var jag var när beskedet om MJ:s död kom. Jag var på Tranquilo (bar i Göteborg). Mest minns jag det hela för att jag hörde fel och trodde att folk viskade "har du HÖRT? Helt sjukt, Michael Jackson är här". Tyckte det vore jävligt fräckt om han var inne på Tranquilo liksom. Så var det ju dessvärre inte (lättlurad, jag? Närå).
Talsey: Bra! Trots att jag är både ointresserad och okunnig om segling så gillar jag den! Han skriver otroligt bra, som vanligt, och förutom några små... försiktigheter kanske man skulle kunna säga, i gestaltningen så rekommenderar jag den. Har bara knappt 20 sidor kvar, det är sjukt spännande!
Johanna: Det förstår jag att du minns! "Jaha, han var DÖD sa du!"
Hemskt. Och ganska roligt.
Skicka en kommentar